Att Anna Ekström och SACO knappast går att räkna som en riktig fackförening är inget nytt. I en artikel på E24.se lägger hon ut texten kring de "problem" hon ser med det fokus som varit på de lågavlönade kvinnornas löner i årets avtalsrörelse. Eller som Josefin Brink talande påpekar i ett inlägg på hennes blogg. väldigt talande att det inte handlar om satsningar riktade till kvinnor utifrån biologiskt kön, utan till alla oss som arbetar i de kvinnodominerade, lågavlönade yrkerna i offentlig och privat service.
Ekströms farhågor kring att det ska leda till en eftersläpning av lönerna bland kvinnliga akademiker i offentlig sektor visar på en total oförmåga att förstå två saker: Dels vad facklig solidaritet innebär och dels hur hon skulle kunna dra nytta av kommunals kamp för sina egna medlemmar.
Det har TCO i Västerbotten förstått och gjort väldigt klart för oss förtroendevalda att de inte accepterar att deras medlemmar hamnar i bakvattnet när landstinget satsar på kommunals grupper. Ett progressivt styrt landsting inser att höjningar av undersköterskernas löner i den utsträckningen som det nu handlar om OCKSÅ kommer leda till berättigade krav från Sjuksköterskorna om att få höjda löner. De kanske inte behöver få lika mycket, men åtminstone en rejäl slant för att behålla en "utbildningspeng". I Ekströms värld ska man lösa det genom att så tvivel över kommunals avtal. I (V)ä(s)terbotten så löser vi det genom att skaka fram extra pengar även till TCO:s grupper.
SACO:s kvinnor bryr jag mig ärligt talat mindre om*...
* Sedan att det finns massa kvinnor som är med i SACO, som borde vara med i TCO, det är en helt annan sak. När jag skriver SACO-kvinnor tänker jag på läkare, psykologer & högre tjänstemän. Inte kuratorerna t.ex.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar