Jag må vara jävig, men jag tycker publiciteten kring att Trygg Hansa vägrat Anna Holten, 26, en livförsäkring pågrund av hennes övervikt är bra. Hon har en BMI på 35, till saken hör att det är mindre än ett år sedan som hon gick igenom en graviditet.
Vikten är bara en av alla olika frågor som de brukar ställa när man ska teckna en livförsäkring. Du kan få nej om du har astma, om gamla faster Agda har cancer eller om du nyligen legat inne på sjukhus. Ett bolag (IF) ställde frågor om man NÅGONSIN varit sjuksriven för psykiska besvär (stress?) eller om man tog receptbelagd medicin.
Utvecklingen är helt klart oroväckande. Samhället fungerar sämre och sämre och fler och fler känner oro för att bli gamla och vill inte att deras respektive ska bli ensam kvar. I det läget så segregeras den luckrativa försäkringsmarknaden. Den som är ung och frisk får jättebillig premie, några hundralappar per år. Den som är äldre och lite krasslig får ta ett dyrare bolag som har "snällare" regler och många kan inte teckna sig alls.
Själv har jag förmånen att jobba med försäkringar och just det bolaget som jag jobbar för, ACE Europe, har i dag en försäkring som man säljer via Ellos som INTE ställer några krav. Visst, för vissa blir det några tior dyrare, men betydligt mer rumsrent.
Så det går att teckna en privat livförsäkring som tar emot alla! Allas rätt till trygghet. På måndag skall Anna Holten träffa Länsförsäkringar. Deras villkor tänkte jag länka till här, men de behagar inte skriva ut dem tydligt på sin hemsida. Det enda man ser är följande text:
"Om du de senaste fem åren behandlats,kontrollerats eller varit sjukskriven mer än en månad i följd på grund av en eller flera specificerade sjukdomar eller besvär, kan du inte teckna Försäkrad Familj. Om du skulle lämna oriktiga eller ofullständiga uppgifter kan ersättningen utebli när din familj behöver försäkringen."
Väldigt luddigt således. Det är förstås smart, eftersom man då tvingar folk att kontakta dem och få en "rådgivningssituation" för att på så sätt kunna känna in dem. Priserna är riktigt bra, därför så skulle jag vilja se vad de har för hälsodeklarationsfrågor. De låter faktiskt väl bra, om jag får säga min mening. Var ligger haken?
Självklart är det fullt logiskt att var och en tänker på sig själv i första hand, men var går gränsen mellan Trygg Hansas så förkastliga regler och Länsförsäkringars som tydligen är ok? Vad är det som säger att det just är diskriminerande att neka folk pga en hög BMI, som åtminstone är relativt möjlig för individen att själv påverka, medan det är okej att neka folk pga taskiga gener, som vissa bolag gör.
I ett nytt inlägg skriver jag om andra försäkringsbolags livförsäkringar.
torsdag, maj 14, 2009
Stora Höga utan hyreslägenheter 18/5?
Lite diskret är Stenungsunds kommun på väg att ta ett mycket ödesdigert beslut. Den 18/5 har kommunstyrelsen möte för att behandla en begäran från allmännyttiga Stenungsundsbostäder om att få sälja ett antal lägenheter i Stora Höga.
Tyvärr finns inte särskilt mycket information på internet. Kommunala bolag har ju inte riktigt samma öppenhet som nämnder...
Dessa framtidsinriktade borgerliga äldre män har alltså beslutat att be kommunen om tillstånd att sälja ut det enda hyresområdet i ett överetablerat område i Stora Höga som heter Getskär. Mitt bland diverse massproducerade villor ligger ett litet område med hyresrätter. Nu har det bildats en bostadsrättsförening som vill köpa "sina" lägenheter. Som vanligt kommer dessa då få köpa dem förmånligt, de som har råd då förstås. Kommunen förlorar pengar och i framtiden stänger man dörren för hyresboende i området. Det hela är minst sagt upprörande!
Heder till de två socialdemokratiska ledamöterna som reserverade sig. De kommer få stöd i kommunstyrelsen (0428/09) nästa måndag den 18/5 av vänsterpartiets Birgit Löfkvist. Bra! Måtte borgarna besanna sig!
Andra heta lokalpolitiska frågor just nu är:
- borgarna vill exploatera Svartedalen för att göra Ålevatten till vattentäkt. Oerhört tveksamt.
- Halvera den kommunala musikskolan.
- Införa "fritt" val inom hemtjänsten.
Finns en del annat som bubblar under ytan. Håller på att sätta mig in i vad som är viktigt lokalt, har just insett att en kommun inte behöver vara stor för att ha spännande lokalpolitik!
Tyvärr finns inte särskilt mycket information på internet. Kommunala bolag har ju inte riktigt samma öppenhet som nämnder...
Dessa framtidsinriktade borgerliga äldre män har alltså beslutat att be kommunen om tillstånd att sälja ut det enda hyresområdet i ett överetablerat område i Stora Höga som heter Getskär. Mitt bland diverse massproducerade villor ligger ett litet område med hyresrätter. Nu har det bildats en bostadsrättsförening som vill köpa "sina" lägenheter. Som vanligt kommer dessa då få köpa dem förmånligt, de som har råd då förstås. Kommunen förlorar pengar och i framtiden stänger man dörren för hyresboende i området. Det hela är minst sagt upprörande!
Heder till de två socialdemokratiska ledamöterna som reserverade sig. De kommer få stöd i kommunstyrelsen (0428/09) nästa måndag den 18/5 av vänsterpartiets Birgit Löfkvist. Bra! Måtte borgarna besanna sig!
Andra heta lokalpolitiska frågor just nu är:
- borgarna vill exploatera Svartedalen för att göra Ålevatten till vattentäkt. Oerhört tveksamt.
- Halvera den kommunala musikskolan.
- Införa "fritt" val inom hemtjänsten.
Finns en del annat som bubblar under ytan. Håller på att sätta mig in i vad som är viktigt lokalt, har just insett att en kommun inte behöver vara stor för att ha spännande lokalpolitik!
tisdag, maj 12, 2009
Det glömda, men viktiga valet- politiken
Att försöka förstå sig på samisk politik är inget man lyckas med i en handvändning. Det är lite samma känsla som när jag försökte förstå de politiska konflikterna i Kenya*1...
Efter att i sisådär tio års tid regelbundet följt debatten kring ILO169, öppna samebyar, rennäringen över huvudtaget och så vidare, så tycker jag faktiskt att jag börjar få en rimlig koll. Trots detta är det faktiskt betydligt lättare att som socialist enas kring vilka de två absolut sämsta partierna är än vilka som är de bästa. Det är lätt att som en del av "majoritets-samhället" tro att det är ett oviktigt val. Observera att detta är det andra inlägget, det första inlägget fokuserade på Sametingets roll och formalia.
Ett tips är att påbörja sin läsning på sidan www.sametingsvalet.se som är Sveriges Radios sida om valet. Där blandas intressanta krönikor och kommentarer med en del minst sagt pinsamma kommentarer. Mysiga uttryck som "Skillnaden är dock att deras medlemmar är anti-samer och ivriga förespråkare mot ILO-konventionen.Skulle dessa rasister,kväner och annat löst folk få majoritet så är det bara att lägga ner sametinget.För situationen skulle bara förvärras för de som är samer och alltid har varit samer." Fanns tidigare värre inlägg, men viss renhållning har skett. Som alltid är det de som skriver anonymt som är de som skriker mest. Oavsett om det är hets mot muslimer i Malmö eller hets mot Kväner i norra Norrbotten. Uttryck som "nyfödda" samer används också föraktfullt mot dem som råkar ha det "dåliga" omdömet att ifrågasätta Rennäringen.
En annan bra sida är "Sami World" med Lars-Nila Lasko, en samisk jurist från Norrbotten. Han är partipolitiskt obunden och får anses vara nyanserad och återfinns i mittfältet av de olika strömningarna. Kanske något mer inriktad på de icke-renägarnas situation än genomsnittet, men det är bara en fördel.
Observera att jag inte håller med honom i de viktiga grundfrågorna, men intressant är han.
Ni får allt hitta gottebitarna själva, men när en person (Helena Dådring, partiet Skogssamerna) skriver så här, så förstår ni att allt inte är rumsrent:
"När jag läser endel av inläggen i denna debatt, även de som nu är censurerade, undrar jag om de som skriver tänker på att andra (icke samer) utanför det samiska samhället läser inläggen och hur de tolkar dessa..."
I årets val har det dock blivit betydligt lättare att hitta något man gillar, då ett uttalat socialistiskt parti (varning för norra europas fulaste hemsida!) tagit plats i form av Solidaritet. Fick Norrlands befolkning i allmänhet rösta så tror jag att de skulle ha en rejäl chans. Dock är det ju lite jobbigt för ett parti att gå till val i Sametinget på att alla i fjälltrakterna ska ha lika rättigheter...
Så lite struktur. Det finns en övergripande fråga som är viktigare än allt annat för mig som socialist; nämligen rätten till mark och vatten (och därtill hängande jakt och fiske). Denna fråga går sedan in i ett antal andra frågor, till exempel rennäringens framtid, slöjd och övriga samiska näringar, m.m.
Skall man vara lite grov så finns det tre huvudlinjer (grovt förenklat):
- I det traditionella renskötselområdet ska rennäringen ha företräde. Samerna ska styra över mark, vatten, jakt och fiske. Gruvnäring, vindkraft, turism och rovdjurspolitik skall bedrivas på rennäringens villkor. Rennäringen är av särdeles viktig betydelse som kulturbärare av den samiska kulturen. För att den ska vara en möjlig framgångsnäring måste den bli bärkraftig och då är fiske och jakt naturliga komplement. Därför ska nuvarande lagstiftning som positivt särbehandlar*2 renägarna/samebyarna viktig att slå vakt om, både i relation till andra samer och övriga. Här finns dels extrempartiet Guovssonásti (tidigare Renägarförbundet) och Samelandspartiet. På Samelandspartiets hemsida står det mycket fint om de icke renägande samernas inflytande, men i debatten i söndags i SVT så framgick det med all önskvärd tydlighet att de inte är beredda att låta renägarna få släppa sin privilegierade ställning.
- I det traditionella renskötselområdet ska samerna ha avgörande över hur resurserna nyttjas och brukas. Samerna ska styra över mark, vatten, jakt och fiske. Gruvnäring, vindkraft, turism och rovdjurspolitik skall vägas noga mot rennäringens villkor. Samtidigt betonas att andra näringar är lika viktiga, inte minst den samiska slöjden. För denna är turismen mycket viktig, t.ex. Betonar starkt alla samers rättigheter till både inflytande över naturresurserna, men också rätten till brukandet. Här finns en spännvidd där vissa hårdare än andra driver linjen om att alla samer ska ha samma rätt och de som menar "behov" ska vägas in, där då underförstått Renägarna ska fortfarande gynnas, men att det ska ske på demokratisk väg, att andra samer accepterar detta. Alltså att inflytandet är lika, men nyttjandet varierar. Här skulle jag vilja säga att man hittar partierna Samerna, Skogssamerna, Min Geaidnu och det nygamla partiet Landspartiet Svenska Samer. Av dessa kan nämnas att Min Geaidnu känns lite som miljöpartiets samiska gren, ganska sympatiskt parti med den mycket duktiga och positiva Sara Larsson som frontfigur. Ett parti som känns modernare än vissa av de andra, framförallt kända för sitt jämställdhetsarbete. När jag lite snabbt tittat på LSS hemsida, så slår det mig att det faktiskt är det enda parti som tydligt pratar om stads-samernas del av det samiska samhället. En sak som visar på tydligheten i "linje 2" är att de skriver rakt ut att en same i Stockholm har större rättigheter i Norrlands inland än den icke-same som bor i området. Kan nog ge en del röster, men är för mig helt oacceptabel politisk linje.
- Den tredje linjen är egentligen två: En (små)borgerlig och en socialistisk. Den borgerliga ligger någonstans mellan linje två ovan och en renodlad linje tre. Helt tydlig är den inte och har framförallt företrätts av partiet Jakt- och fiskesamerna. Den försvarar äganderätten för de mindre markägarna i norr och är skeptisk till att rennäringen ska få särskilda rättigheter. Samtidigt så går den i de flesta andra frågor på "tvåans" linje, d.v.s. att samerna ska bestämma i det samiska området, men de ska vara för samtliga samer. Oavsett vem som står för den. De är till exempel kritiska mot såväl ILO 169 och den Nordiska samekonventionen eftersom dessa, särskilt när man ser dem i ljuset av övrig lagstiftning, är alldeles för inriktade på rennäringen. Uppenbarligen har de en poäng i detta. I deras partiprogram framkommer deras syn ganska tydligt. Man kan väl säga att de vill ha linje 2 på statens mark, men linje 3 på enskild mark...
Den socialistiska har egentligen tidigare inte funnits företrädd i samiska sammanhang, men finns ordentligt förankrad inom den politiska vänstern i norr. Bland annat återfinns den i det samepolitiska uttalandet som Ung Vänster tog 2001. Den förnekar äganderätten till mark och vänder sig starkt mot att göra en uppdelning mellan olika folks tillgång till friluftsliv (däribland jakt och fiske). Däremot ska självklart större inflytande och rätt till nyttjande ges till dem som bor i ett område. En sådan politisk linje har ju föga att hämta i ett sammanhang där endast samer har rösträtt, men partiet Solidaritet gör ett försök att lägga sig väldigt nära denna åsikt.
Helt enkelt, det är väldigt svårt att beskriva den samiska politiken kortfattat, man måste sätta sig in i det. Ska jag göra det enkelt för mig så som sammanfattning:
- Om Sametinget fortsätter att vara improduktivt och Samelandspartiet och Guovssonásti får orimligt inflytande, bland annat pga den smala röstlängden och det dåliga valdeltagandet, så kommer samernas makt inte att öka. Med dem vid rordret så kommer aldrig samerna att enas så att de verkligen kan sätta press på "storsamhället".
- Om linje två partierna, särskilt de mer radikala och moderna av dem, får inflytande så kommer samerna kunna bli starkare som grupp och kunna driva sina krav hårdare. Då kommer också konflikten med övrig glesbygdsbefolkning att ta fart. I dag kan dessa känna en viss lugn eftersom stödet för Jakt- och fiskesamerna visar att det av förståeliga skäl finns många samer som inte är intresserade av att ta strid för ökade rättigheter som främst skulle komma renägarna till del.
Partiet Solidaritet kommer aldrig få något större inflytande direkt i sametinget, däremot hoppas jag att de växer till och stabiliseras som en oppositionell kraft som kan ge den norrländska allmogen en vettig politisk linje att känna förtroende för. Det skulle vara mycket viktigt i den nära framtid när jag tror att linje två kommer få ökat inflytande, först inom sametinget och så småningom bland elitens politiker i Stockholm. När detta sker så kommer motsättningarna öka i Norrland och då MÅSTE det finnas alternativ som är positiva och icke-rasistiska. Vi har redan sett i Härjedalen hur Sd försöker slå mynt av motståndet mot rennäringen. Att Solidaritet lyckas växa och att deras idéer vinner insteg bland befolkningen i stort i Norrland kan vara den säkraste vägen att stoppa dylika dumheter.
Den samiska politiken är i ett vägskäl. De har enorma möjligheter till framgång. Som rennäringsmotståndare så anser jag alltså att det bästa skulle vara en framgång för de två reaktionära partierna i Sametinget, eftersom det försvagar Sametinget... Samtidigt är jag hederlig nog att säga att det bara leder till en förlängning av den osäkra situation som råder i dag och håller konflikten vid liv. Längs den vägen finns ingen lösning, vare sig för samer eller andra.
Kommentera gärna, helst seriöst. Eventuella faktafel får gärna påpekas i en kommentar och skriv sedan en till för att diskutera.
*1 Kenyansk politik är helt absurd. Handlar mer om konflikter mellan olika folk (de engelska ordet tribes används i Kenya, själv är jag skeptisk till att använda ordet stam) och deras inflytande. Kenya är anglikanskt och har därför en del avarter, som att tjänster även på ganska låg nivå tillsätts politiskt och inte efter kompetens, vilket leder till koruption och klientism. Det känns inte som att partierna verkar efter tydliga ideologier.
*2 Ett exempel är den så kallade fällningsavgiften vid älgjakt på statens mark ovanför odlingsgränsen som ALLA som inte är med i en sameby ska betala, oavsett om de är samer eller inte. Ett annat exempel är tilldelningen av älgar vid jakten.
Efter att i sisådär tio års tid regelbundet följt debatten kring ILO169, öppna samebyar, rennäringen över huvudtaget och så vidare, så tycker jag faktiskt att jag börjar få en rimlig koll. Trots detta är det faktiskt betydligt lättare att som socialist enas kring vilka de två absolut sämsta partierna är än vilka som är de bästa. Det är lätt att som en del av "majoritets-samhället" tro att det är ett oviktigt val. Observera att detta är det andra inlägget, det första inlägget fokuserade på Sametingets roll och formalia.
Ett tips är att påbörja sin läsning på sidan www.sametingsvalet.se som är Sveriges Radios sida om valet. Där blandas intressanta krönikor och kommentarer med en del minst sagt pinsamma kommentarer. Mysiga uttryck som "Skillnaden är dock att deras medlemmar är anti-samer och ivriga förespråkare mot ILO-konventionen.Skulle dessa rasister,kväner och annat löst folk få majoritet så är det bara att lägga ner sametinget.För situationen skulle bara förvärras för de som är samer och alltid har varit samer." Fanns tidigare värre inlägg, men viss renhållning har skett. Som alltid är det de som skriver anonymt som är de som skriker mest. Oavsett om det är hets mot muslimer i Malmö eller hets mot Kväner i norra Norrbotten. Uttryck som "nyfödda" samer används också föraktfullt mot dem som råkar ha det "dåliga" omdömet att ifrågasätta Rennäringen.
En annan bra sida är "Sami World" med Lars-Nila Lasko, en samisk jurist från Norrbotten. Han är partipolitiskt obunden och får anses vara nyanserad och återfinns i mittfältet av de olika strömningarna. Kanske något mer inriktad på de icke-renägarnas situation än genomsnittet, men det är bara en fördel.
Observera att jag inte håller med honom i de viktiga grundfrågorna, men intressant är han.
Ni får allt hitta gottebitarna själva, men när en person (Helena Dådring, partiet Skogssamerna) skriver så här, så förstår ni att allt inte är rumsrent:
"När jag läser endel av inläggen i denna debatt, även de som nu är censurerade, undrar jag om de som skriver tänker på att andra (icke samer) utanför det samiska samhället läser inläggen och hur de tolkar dessa..."
I årets val har det dock blivit betydligt lättare att hitta något man gillar, då ett uttalat socialistiskt parti (varning för norra europas fulaste hemsida!) tagit plats i form av Solidaritet. Fick Norrlands befolkning i allmänhet rösta så tror jag att de skulle ha en rejäl chans. Dock är det ju lite jobbigt för ett parti att gå till val i Sametinget på att alla i fjälltrakterna ska ha lika rättigheter...
Så lite struktur. Det finns en övergripande fråga som är viktigare än allt annat för mig som socialist; nämligen rätten till mark och vatten (och därtill hängande jakt och fiske). Denna fråga går sedan in i ett antal andra frågor, till exempel rennäringens framtid, slöjd och övriga samiska näringar, m.m.
Skall man vara lite grov så finns det tre huvudlinjer (grovt förenklat):
- I det traditionella renskötselområdet ska rennäringen ha företräde. Samerna ska styra över mark, vatten, jakt och fiske. Gruvnäring, vindkraft, turism och rovdjurspolitik skall bedrivas på rennäringens villkor. Rennäringen är av särdeles viktig betydelse som kulturbärare av den samiska kulturen. För att den ska vara en möjlig framgångsnäring måste den bli bärkraftig och då är fiske och jakt naturliga komplement. Därför ska nuvarande lagstiftning som positivt särbehandlar*2 renägarna/samebyarna viktig att slå vakt om, både i relation till andra samer och övriga. Här finns dels extrempartiet Guovssonásti (tidigare Renägarförbundet) och Samelandspartiet. På Samelandspartiets hemsida står det mycket fint om de icke renägande samernas inflytande, men i debatten i söndags i SVT så framgick det med all önskvärd tydlighet att de inte är beredda att låta renägarna få släppa sin privilegierade ställning.
- I det traditionella renskötselområdet ska samerna ha avgörande över hur resurserna nyttjas och brukas. Samerna ska styra över mark, vatten, jakt och fiske. Gruvnäring, vindkraft, turism och rovdjurspolitik skall vägas noga mot rennäringens villkor. Samtidigt betonas att andra näringar är lika viktiga, inte minst den samiska slöjden. För denna är turismen mycket viktig, t.ex. Betonar starkt alla samers rättigheter till både inflytande över naturresurserna, men också rätten till brukandet. Här finns en spännvidd där vissa hårdare än andra driver linjen om att alla samer ska ha samma rätt och de som menar "behov" ska vägas in, där då underförstått Renägarna ska fortfarande gynnas, men att det ska ske på demokratisk väg, att andra samer accepterar detta. Alltså att inflytandet är lika, men nyttjandet varierar. Här skulle jag vilja säga att man hittar partierna Samerna, Skogssamerna, Min Geaidnu och det nygamla partiet Landspartiet Svenska Samer. Av dessa kan nämnas att Min Geaidnu känns lite som miljöpartiets samiska gren, ganska sympatiskt parti med den mycket duktiga och positiva Sara Larsson som frontfigur. Ett parti som känns modernare än vissa av de andra, framförallt kända för sitt jämställdhetsarbete. När jag lite snabbt tittat på LSS hemsida, så slår det mig att det faktiskt är det enda parti som tydligt pratar om stads-samernas del av det samiska samhället. En sak som visar på tydligheten i "linje 2" är att de skriver rakt ut att en same i Stockholm har större rättigheter i Norrlands inland än den icke-same som bor i området. Kan nog ge en del röster, men är för mig helt oacceptabel politisk linje.
- Den tredje linjen är egentligen två: En (små)borgerlig och en socialistisk. Den borgerliga ligger någonstans mellan linje två ovan och en renodlad linje tre. Helt tydlig är den inte och har framförallt företrätts av partiet Jakt- och fiskesamerna. Den försvarar äganderätten för de mindre markägarna i norr och är skeptisk till att rennäringen ska få särskilda rättigheter. Samtidigt så går den i de flesta andra frågor på "tvåans" linje, d.v.s. att samerna ska bestämma i det samiska området, men de ska vara för samtliga samer. Oavsett vem som står för den. De är till exempel kritiska mot såväl ILO 169 och den Nordiska samekonventionen eftersom dessa, särskilt när man ser dem i ljuset av övrig lagstiftning, är alldeles för inriktade på rennäringen. Uppenbarligen har de en poäng i detta. I deras partiprogram framkommer deras syn ganska tydligt. Man kan väl säga att de vill ha linje 2 på statens mark, men linje 3 på enskild mark...
Den socialistiska har egentligen tidigare inte funnits företrädd i samiska sammanhang, men finns ordentligt förankrad inom den politiska vänstern i norr. Bland annat återfinns den i det samepolitiska uttalandet som Ung Vänster tog 2001. Den förnekar äganderätten till mark och vänder sig starkt mot att göra en uppdelning mellan olika folks tillgång till friluftsliv (däribland jakt och fiske). Däremot ska självklart större inflytande och rätt till nyttjande ges till dem som bor i ett område. En sådan politisk linje har ju föga att hämta i ett sammanhang där endast samer har rösträtt, men partiet Solidaritet gör ett försök att lägga sig väldigt nära denna åsikt.
Helt enkelt, det är väldigt svårt att beskriva den samiska politiken kortfattat, man måste sätta sig in i det. Ska jag göra det enkelt för mig så som sammanfattning:
- Om Sametinget fortsätter att vara improduktivt och Samelandspartiet och Guovssonásti får orimligt inflytande, bland annat pga den smala röstlängden och det dåliga valdeltagandet, så kommer samernas makt inte att öka. Med dem vid rordret så kommer aldrig samerna att enas så att de verkligen kan sätta press på "storsamhället".
- Om linje två partierna, särskilt de mer radikala och moderna av dem, får inflytande så kommer samerna kunna bli starkare som grupp och kunna driva sina krav hårdare. Då kommer också konflikten med övrig glesbygdsbefolkning att ta fart. I dag kan dessa känna en viss lugn eftersom stödet för Jakt- och fiskesamerna visar att det av förståeliga skäl finns många samer som inte är intresserade av att ta strid för ökade rättigheter som främst skulle komma renägarna till del.
Partiet Solidaritet kommer aldrig få något större inflytande direkt i sametinget, däremot hoppas jag att de växer till och stabiliseras som en oppositionell kraft som kan ge den norrländska allmogen en vettig politisk linje att känna förtroende för. Det skulle vara mycket viktigt i den nära framtid när jag tror att linje två kommer få ökat inflytande, först inom sametinget och så småningom bland elitens politiker i Stockholm. När detta sker så kommer motsättningarna öka i Norrland och då MÅSTE det finnas alternativ som är positiva och icke-rasistiska. Vi har redan sett i Härjedalen hur Sd försöker slå mynt av motståndet mot rennäringen. Att Solidaritet lyckas växa och att deras idéer vinner insteg bland befolkningen i stort i Norrland kan vara den säkraste vägen att stoppa dylika dumheter.
Den samiska politiken är i ett vägskäl. De har enorma möjligheter till framgång. Som rennäringsmotståndare så anser jag alltså att det bästa skulle vara en framgång för de två reaktionära partierna i Sametinget, eftersom det försvagar Sametinget... Samtidigt är jag hederlig nog att säga att det bara leder till en förlängning av den osäkra situation som råder i dag och håller konflikten vid liv. Längs den vägen finns ingen lösning, vare sig för samer eller andra.
Kommentera gärna, helst seriöst. Eventuella faktafel får gärna påpekas i en kommentar och skriv sedan en till för att diskutera.
*1 Kenyansk politik är helt absurd. Handlar mer om konflikter mellan olika folk (de engelska ordet tribes används i Kenya, själv är jag skeptisk till att använda ordet stam) och deras inflytande. Kenya är anglikanskt och har därför en del avarter, som att tjänster även på ganska låg nivå tillsätts politiskt och inte efter kompetens, vilket leder till koruption och klientism. Det känns inte som att partierna verkar efter tydliga ideologier.
*2 Ett exempel är den så kallade fällningsavgiften vid älgjakt på statens mark ovanför odlingsgränsen som ALLA som inte är med i en sameby ska betala, oavsett om de är samer eller inte. Ett annat exempel är tilldelningen av älgar vid jakten.
Det glömda, men viktiga valet- formalia
Den 17 maj är det inte bara Norges nationaldag, det är även val till Sametinget. Denna något märkliga skapelse har nu funnits sedan 1993. Det mest märkliga med sametinget är dess dubbla roll som dels ett samlat politiskt organ för samerna och dels som en statlig myndighet. Sametinget själva beskriver rågången så här.
Självklart är det en anomali att ett organ BÅDE ska vara en minoritetsbefolknings stridbara företrädare OCH statens lydiga, byråkratiska arm. Det är inte svårt att hitta exempel på kontroverser där sametingets duglighet som neutrala, statliga byråkrater ifrågasätts i samiska kretsar. När en av fem frågor som den partipolitiskt neutrala organisationen Same Ätnam ställer handlar om fördelningen av kulturbidrag inser man dels att kulturen är viktig, men också att det kanske inte sköts helt klanderfritt i dag. Ids inte leta fler länkar, men andra exempel finns. Precis som i många mindre kommuner så är steget till svågerpolitik och jäv aldrig långt. I en folkgrupp med 8-10 000 registrerade väljare (är rimligen kärnan av de som i dag ser sig som samer*) så krävs det av naturliga skäl en enormt stor integritet för att handskas med så stora summor som Sametinget ändå har att administrera. Att fördela detta mellan släktingar, vänner och ovänner- det kräver allt en hel del!
Samtidigt är det inte mer än rimligt att samerna själva får det avgörande inflytandet över arbetet med att stödja och utveckla sin kultur. Allt annat luktar lite väl mycket av unket "mission to civilise". Det handlar mycket om att stärka stödet för den organisatoriska delen av Sametinget så att de olika partierna/grupperingarna får möjlighet att praktiskt arbeta och tillsammans utveckla kontrollering av kvalitén i arbetet.
I dag ska man veta att såväl resurserna som möjligheterna till deltagande i arbetet är starkt begränsat. Inte bara är det så att samerna är få- de är också utspridda över hela Sverige! Om vi bara tittar på "kärnområdet" så är inte det heller särskilt litet. 10 000 människor i halva landet... Jag råkade faktiskt ut för en liten märklig sak för några år sedan. På min arbetsplats fanns det en same som var aktiv i något av partierna (tror det kan ha varit partiet Samerna, men inte säker). Han skulle på en viktig konferens för att diskutera Sametinget. Satt inte i tinget, men det var väl något som närmast kan jämföras med ett gruppmöte i ett "vanligt" parti, där även suppleanter är med. VD:n (inte platschefen), en stockholmare, som vid det här laget hade tröttnat ganska ordentligt på mina ansökningar om ledigt för landstingsuppdrag blev inte glad. Han ringde hem till mig (!) på kvällen för att höra sig för om det där verkligen täcktes av kommunallagens regler. Förutom det absurda i att vända sig till fackklubbens ordförande för att få stöd i en sådan fråga, så visade det också på hans totala okunskap om frågans känslighet. Jag sa inte exakt vad jag tänkte, utan nöjde mig med att stillsamt påpeka att det inte spelade någon större roll vad som stod i lagen. Ville han verkligen ha en offentlig debatt om att han diskriminerar en sames politiska arbete jämfört med en icke-sames? Tror aldrig jag gjort en så stor insats för ett företag som jag jobbat för någon gång! Vilket liv det hade blivit! Ja, se 08:or...
Samtidigt så är det inte helt enkelt när man lägger över så typiska myndighetsfrågor som ersättningen för rovdjursskadade renar till Sametinget. Detta och andra frågor kring renskötseln är typiska frågor för Jordbruksverket och på regional nivå de olika länsstyrelserna. De har kunskapen och neutraliteten. Särskilt som den är så kontroversiell i norra Sverige, både bland samer och icke-samer. Att sametingets största parti i princip kan anses vara ett rennäringsfientligt markägarparti säger väl lite om att konflikten inte riktigt är så enkel som diverse kulturintresserade i stockholmseliten verkar tro...
Nu ska man ju också veta att liknande "privatisering" av statlig verksamhet finns även på andra områden. T.ex. har Jägarförbundet en del uppgifter som rimligen borde skötas av antingen Jordbruksdepartementet eller de olika länsstyrelserna. Här är det i stort snålheten som avgör. Klart att det är billigt när ideella krafter gör inventeringar och liknande som helt klart borde vara en statlig uppgift.
Sametinget har ända sedan starten varit en rörig plats. Det possitiva är att den har fått fler människor, både samer och icke-samer, att få upp ögonen för bredden i den samiska kulturen och att inte renägarna är de enda som är "riktiga" samer. Nackdelen är att konflikterna ofta har lamslagit politiken. Personliga kopplingar, politiska värderingar och rent egenintresse utifrån vilken av de samiska näringarna man står närmast har rörts ihop till en gedigen soppa. Ska lite senare snickra ihop ett inlägg där jag beskriver de olika partierna och skillnaden mellan dem så gott jag kan, som svensk socialist.
Den som vill hitta intressanta nyheter och inspel inför Sametingsvalet gör det bäst på sidorna www.sametingsvalet.se som är Sveriges Radios sida. En annan bra sida är "Sami World" av den samiska juristen Lars-Nila Lasko.
Utvecklar mer om dessa sidor i nästa inlägg.
Jag kan börja med att avslöja att det är betydligt enklare att måla ut vilka två partier som är sämst, än vilka som är bäst...
* Trots att då vissa partier, framförallt Guovssonásti, gör allt för att motarbeta att fler ansluter sig till röstlängden för att behålla renägarnas makt.
Självklart är det en anomali att ett organ BÅDE ska vara en minoritetsbefolknings stridbara företrädare OCH statens lydiga, byråkratiska arm. Det är inte svårt att hitta exempel på kontroverser där sametingets duglighet som neutrala, statliga byråkrater ifrågasätts i samiska kretsar. När en av fem frågor som den partipolitiskt neutrala organisationen Same Ätnam ställer handlar om fördelningen av kulturbidrag inser man dels att kulturen är viktig, men också att det kanske inte sköts helt klanderfritt i dag. Ids inte leta fler länkar, men andra exempel finns. Precis som i många mindre kommuner så är steget till svågerpolitik och jäv aldrig långt. I en folkgrupp med 8-10 000 registrerade väljare (är rimligen kärnan av de som i dag ser sig som samer*) så krävs det av naturliga skäl en enormt stor integritet för att handskas med så stora summor som Sametinget ändå har att administrera. Att fördela detta mellan släktingar, vänner och ovänner- det kräver allt en hel del!
Samtidigt är det inte mer än rimligt att samerna själva får det avgörande inflytandet över arbetet med att stödja och utveckla sin kultur. Allt annat luktar lite väl mycket av unket "mission to civilise". Det handlar mycket om att stärka stödet för den organisatoriska delen av Sametinget så att de olika partierna/grupperingarna får möjlighet att praktiskt arbeta och tillsammans utveckla kontrollering av kvalitén i arbetet.
I dag ska man veta att såväl resurserna som möjligheterna till deltagande i arbetet är starkt begränsat. Inte bara är det så att samerna är få- de är också utspridda över hela Sverige! Om vi bara tittar på "kärnområdet" så är inte det heller särskilt litet. 10 000 människor i halva landet... Jag råkade faktiskt ut för en liten märklig sak för några år sedan. På min arbetsplats fanns det en same som var aktiv i något av partierna (tror det kan ha varit partiet Samerna, men inte säker). Han skulle på en viktig konferens för att diskutera Sametinget. Satt inte i tinget, men det var väl något som närmast kan jämföras med ett gruppmöte i ett "vanligt" parti, där även suppleanter är med. VD:n (inte platschefen), en stockholmare, som vid det här laget hade tröttnat ganska ordentligt på mina ansökningar om ledigt för landstingsuppdrag blev inte glad. Han ringde hem till mig (!) på kvällen för att höra sig för om det där verkligen täcktes av kommunallagens regler. Förutom det absurda i att vända sig till fackklubbens ordförande för att få stöd i en sådan fråga, så visade det också på hans totala okunskap om frågans känslighet. Jag sa inte exakt vad jag tänkte, utan nöjde mig med att stillsamt påpeka att det inte spelade någon större roll vad som stod i lagen. Ville han verkligen ha en offentlig debatt om att han diskriminerar en sames politiska arbete jämfört med en icke-sames? Tror aldrig jag gjort en så stor insats för ett företag som jag jobbat för någon gång! Vilket liv det hade blivit! Ja, se 08:or...
Samtidigt så är det inte helt enkelt när man lägger över så typiska myndighetsfrågor som ersättningen för rovdjursskadade renar till Sametinget. Detta och andra frågor kring renskötseln är typiska frågor för Jordbruksverket och på regional nivå de olika länsstyrelserna. De har kunskapen och neutraliteten. Särskilt som den är så kontroversiell i norra Sverige, både bland samer och icke-samer. Att sametingets största parti i princip kan anses vara ett rennäringsfientligt markägarparti säger väl lite om att konflikten inte riktigt är så enkel som diverse kulturintresserade i stockholmseliten verkar tro...
Nu ska man ju också veta att liknande "privatisering" av statlig verksamhet finns även på andra områden. T.ex. har Jägarförbundet en del uppgifter som rimligen borde skötas av antingen Jordbruksdepartementet eller de olika länsstyrelserna. Här är det i stort snålheten som avgör. Klart att det är billigt när ideella krafter gör inventeringar och liknande som helt klart borde vara en statlig uppgift.
Sametinget har ända sedan starten varit en rörig plats. Det possitiva är att den har fått fler människor, både samer och icke-samer, att få upp ögonen för bredden i den samiska kulturen och att inte renägarna är de enda som är "riktiga" samer. Nackdelen är att konflikterna ofta har lamslagit politiken. Personliga kopplingar, politiska värderingar och rent egenintresse utifrån vilken av de samiska näringarna man står närmast har rörts ihop till en gedigen soppa. Ska lite senare snickra ihop ett inlägg där jag beskriver de olika partierna och skillnaden mellan dem så gott jag kan, som svensk socialist.
Den som vill hitta intressanta nyheter och inspel inför Sametingsvalet gör det bäst på sidorna www.sametingsvalet.se som är Sveriges Radios sida. En annan bra sida är "Sami World" av den samiska juristen Lars-Nila Lasko.
Utvecklar mer om dessa sidor i nästa inlägg.
Jag kan börja med att avslöja att det är betydligt enklare att måla ut vilka två partier som är sämst, än vilka som är bäst...
* Trots att då vissa partier, framförallt Guovssonásti, gör allt för att motarbeta att fler ansluter sig till röstlängden för att behålla renägarnas makt.
Skitsakerna som stör mig
De finns där, var och varannan dag, de där småsakerna eller människorna som stör mig. De är inte viktiga, de är ofta inte alls politiska, men de stör mig.
Dagens topplista är:
1) Högerreglen i Nordstan. Seriöst. Dessa bönder och andra outbildade som håller vänster i Nordstan- bunt ihop och...
2) Påstigning på busshållplatser. Särskilt när det regnar och lever om. Har man inte månadskort eller åtminstonde förköpskort OCH koll på vad man ska betala ska man gå på sist. På så sätt så slipper så många som möjligt in i bussen så snappt som möjligt.
3) Avstigning av bohuståget. Bohuståget har den märkliga kombinationen av att vara pendeltåg på sträckan Uddevalla-Göteborg och vara ett vanligt tåg på sträckan Strömstad-Göteborg. Det gör att stressade morgonresenärer samsas med turister och badjävlar med massa väskor... Utav någon anledning skall dessa gå av tåget först, fast de gör det oändligt långsamt. Helt orimligt.
4) Egoismen och den rena dumheten som breder ut sig. Folk som inte förstår hur saker hänger samman. Lite större grej kan man säga, får utveckla det mer någon annan gång. Det intressanta är att det inte verkar spela någon roll om man är rik eller fattig, har utbildning eller inte. Samma människor kan uppröras över missförhållanden utan att för den skull dra några slutsatser av det. Snällhet är inte en politisk linje, det är en känsla. Förstå det era korkade *censur*.
5) Finska timmen i P4. På bästa sändningstid, mellan 18-19 på vardagar så väljer man att sända ett program på finska. Skillnaden mot TV, där man har textning är givetvis enorm. Jag ser relativt ofta på såväl Oddasat som de finska nyheterna. På radion blir det helt orimligt att höra på. Lösningen borde vara enkel: Flytta över det till P2! P2 är en kanal som "ingen" lyssnar på (2-4% har jag sett i olika mätningar) och den kanalen skulle förmodligen få UPP sitt lyssnarsnitt av att sända på minoritetsspråk. Det finns väl fler finnar än P2 lyssnare? Saken stör mig ännu mer genom att timmen 18-19 också är den tid då de allra sämsta tv-programmen går. Bortser man från aktuellt så är det bland annat det underbart högstående fjortis-programmet "Cops" i TV6, något ointressant typ "fråga doktorn" i SVT, osv. Inte en enda taskig amerikansk serie...
Så det var dagens i-landsproblem. Kom gärna med fler förslag.
Dagens topplista är:
1) Högerreglen i Nordstan. Seriöst. Dessa bönder och andra outbildade som håller vänster i Nordstan- bunt ihop och...
2) Påstigning på busshållplatser. Särskilt när det regnar och lever om. Har man inte månadskort eller åtminstonde förköpskort OCH koll på vad man ska betala ska man gå på sist. På så sätt så slipper så många som möjligt in i bussen så snappt som möjligt.
3) Avstigning av bohuståget. Bohuståget har den märkliga kombinationen av att vara pendeltåg på sträckan Uddevalla-Göteborg och vara ett vanligt tåg på sträckan Strömstad-Göteborg. Det gör att stressade morgonresenärer samsas med turister och badjävlar med massa väskor... Utav någon anledning skall dessa gå av tåget först, fast de gör det oändligt långsamt. Helt orimligt.
4) Egoismen och den rena dumheten som breder ut sig. Folk som inte förstår hur saker hänger samman. Lite större grej kan man säga, får utveckla det mer någon annan gång. Det intressanta är att det inte verkar spela någon roll om man är rik eller fattig, har utbildning eller inte. Samma människor kan uppröras över missförhållanden utan att för den skull dra några slutsatser av det. Snällhet är inte en politisk linje, det är en känsla. Förstå det era korkade *censur*.
5) Finska timmen i P4. På bästa sändningstid, mellan 18-19 på vardagar så väljer man att sända ett program på finska. Skillnaden mot TV, där man har textning är givetvis enorm. Jag ser relativt ofta på såväl Oddasat som de finska nyheterna. På radion blir det helt orimligt att höra på. Lösningen borde vara enkel: Flytta över det till P2! P2 är en kanal som "ingen" lyssnar på (2-4% har jag sett i olika mätningar) och den kanalen skulle förmodligen få UPP sitt lyssnarsnitt av att sända på minoritetsspråk. Det finns väl fler finnar än P2 lyssnare? Saken stör mig ännu mer genom att timmen 18-19 också är den tid då de allra sämsta tv-programmen går. Bortser man från aktuellt så är det bland annat det underbart högstående fjortis-programmet "Cops" i TV6, något ointressant typ "fråga doktorn" i SVT, osv. Inte en enda taskig amerikansk serie...
Så det var dagens i-landsproblem. Kom gärna med fler förslag.
onsdag, maj 06, 2009
Dagens citat
I Aftonbladet hittade jag följande slagkraftiga mening av Lisa Magnusson:
"Själv skyr jag Vänsterpartiet som barn skyr broccoli så det är inte därför jag tar Hanna Löfqvist i försvar."
Hon skriver det i en artikel där hon sågar en mer än lovligt vansinnig artikel av Malin Siwe i DN. Hade man inte läst namnet hade man trott att det var skrivit av en äldre man på femtiotalet. Nöjer mig så. Hennes upprördhet handlade om klädseln (!) på Vänsterpartiets kandidat Hanna Löfqvist i vår eminenta valtidning. Lisa Magnusson visar prov på både hederlighet och rakhet i att kritisera en krönika som angriper ett parti som är så hemskt att det går att jämföra med broccoli!
Varför jag tycker det här med Broccoli är kul är att det faktiskt var min huvudanledning till att inte bli vegetarian en gång i tiden. Jojomen, i min galna ungdom så hade jag faktiskt sådana tokiga idéer uppe i Umeå. Präglad av tidens anda kanske? Då jag upptäckte vilka äckliga grönsaker många vegetarianer åt som tusan så tappade jag faktiskt sugen...
"Själv skyr jag Vänsterpartiet som barn skyr broccoli så det är inte därför jag tar Hanna Löfqvist i försvar."
Hon skriver det i en artikel där hon sågar en mer än lovligt vansinnig artikel av Malin Siwe i DN. Hade man inte läst namnet hade man trott att det var skrivit av en äldre man på femtiotalet. Nöjer mig så. Hennes upprördhet handlade om klädseln (!) på Vänsterpartiets kandidat Hanna Löfqvist i vår eminenta valtidning. Lisa Magnusson visar prov på både hederlighet och rakhet i att kritisera en krönika som angriper ett parti som är så hemskt att det går att jämföra med broccoli!
Varför jag tycker det här med Broccoli är kul är att det faktiskt var min huvudanledning till att inte bli vegetarian en gång i tiden. Jojomen, i min galna ungdom så hade jag faktiskt sådana tokiga idéer uppe i Umeå. Präglad av tidens anda kanske? Då jag upptäckte vilka äckliga grönsaker många vegetarianer åt som tusan så tappade jag faktiskt sugen...
måndag, maj 04, 2009
SACO:s samhällspolitiske chef pläderar för enmansvalkretsar
Gunnar Wetterberg, som presenteras som "Historiker", skriver på DN Opinion om "färglösa riksdagsledamöter". Jag vet inte vilka han åsyftar, han kanske tänker på de han har röstat dit?
Jag är tämligen nöjd med mina västsvenska representanter i alla fall. Hans Linde (Göteborg) röjer i utrikesutskottet, Rossanna Dinamarca (Älvsborg) försvarar grundläggande mänskliga rättigheter mot borgerlig barbari i utbildningsutskottet, Bohuslänningen (Nja) Wiwi-Anne Johansson driver på i miljöfrågor medan Skaraborgs representant försöker hålla Alkoholkapitalet stången. Nog jobbar de på hårt alltid!
Rent seriöst så finns det vissa poänger i problemformuleringen; att riksdagsledamöterna i allmänhet är relativt okända. Samtidigt är det lite förenklat att tro att allt blir guld och gröna skogar bara riksdagsledamöterna blir avideologiserade mittentjommar som bara försöker få så mycket stöd som möjligt från staten till sin hemregion...
Tänkte försöka skriva lite om varför det är bra med parlamentarism, t.ex. att politik blir en kollektiv process. Eftersom jag inte får ur mig något bra, så gör jag kortfattat några kommentarer på tokiga saker han skriver:
* "Slavar under partiledningen". Eh, att ledningen har inflytande kan ju till viss del handla om att partiledningen är vald för att ta ett samordnande ansvar. Rent konkret har faktiskt inte partiledningen särskilt mycket makt över vem som hamnar i riksdagen. Det bestämmer distriktens medlemmar ganska enväldigt. Därför förstår jag inte tjafset kring IPRED och liknande. Det är bara att försäkra sig om stöd i sitt hemdistrikt så är problemet löst...
* "Sd och Nyd kan komma in och skapa osäkra majoriteter." Ja- men då blir det ju lite mer livat i Riksdagen som GW ville... Dessutom så är det ju minst sagt obehagligt att tycka att det är "jobbigt" om väljarnas åsikter får genomslag!
* "Specialiseringen". Det är intressant att samma borgare (och högersossar) som applåderar expertstyre och avdemokratisering av t.ex. finanspolitik, tycker det är problematiskt med riksdagsledamöter som blir duktiga inom ETT område och i stora drag litar på sina partikamrater i andra frågor. Har väldigt svårt att se hur det i praktiken skulle kunna fungera på något annat sätt.
Det eviga tjatet om att det finns för många riksdagsledamöter. Här avslöjar sig högerkrafternas egentliga agenda. Samtidigt som de beklagar att riksdagsledamöterna inte är folkliga nog, vill de minska dem. Samtidigt som de tycker att riksdagsledamöterna inte granskar regeringen tillräckligt, vill de öka deras arbetsbörda. Samtidigt som de tycker att vi ska införa enmansvalkretsar så vill de minska antalet ledamöter så att den eventuella positiva effekten av "närheten" helt försvinner. En halvering av riksdagsledamöterna skulle till exempel medföra att hela Jämtland skulle vara EN valkrets för ETT mandat.
Det finns en anledning att det framförallt är högersossar och moderater som lyfter frågan om färre riksdagsledamöter - i deras partier skulle det delvis fungera med färre ledamöter. En halvering (med samma proportionella system) av Vänsterpartiets ledamöter skulle göra det betydligt svårare för riksdagsgruppen att göra ett fullgott jobb och hänga med i alla frågor. Det är skillnad mellan typ 25 ledamöter och typ 12. För att inte tala om hur illa det skulle bli med ett majoritetsvalssystem där antingen vi helt utrensas (kanske någon enstaka protestmandat i någon valkrets i norr) eller där vi på gemensamma vänsterlistor behåller några mandat till. Det inskränker demokratin och låter dem som har tolkningsföreträdet i den offentliga debatten sätta dagordningen.
Helt enkelt som vanligt när en SACO-företrädare uttalar sig: Borgerlig dynga.
Vill man höja temperaturen i riksdagen (och i politiken generellt) finns det säkert flera saker man kan göra, som inte minskar bredden i svensk politik. Fler deltidspolitiker till exempel. Kanske även följande tre skulle sätta fart på systemet:
- Ta bort kvittningen så ledamöterna faktiskt måste delta i riksdagens arbete.
- Genomför Birgitta Dahls förslag om att ledamöterna ska sitta partivis i riksdagen.
- Inför rotation på riksdagsledamöterna. Sätt stopp för ombudsmän och andra broilers som invaderar riksdagen.
Jag är tämligen nöjd med mina västsvenska representanter i alla fall. Hans Linde (Göteborg) röjer i utrikesutskottet, Rossanna Dinamarca (Älvsborg) försvarar grundläggande mänskliga rättigheter mot borgerlig barbari i utbildningsutskottet, Bohuslänningen (Nja) Wiwi-Anne Johansson driver på i miljöfrågor medan Skaraborgs representant försöker hålla Alkoholkapitalet stången. Nog jobbar de på hårt alltid!
Rent seriöst så finns det vissa poänger i problemformuleringen; att riksdagsledamöterna i allmänhet är relativt okända. Samtidigt är det lite förenklat att tro att allt blir guld och gröna skogar bara riksdagsledamöterna blir avideologiserade mittentjommar som bara försöker få så mycket stöd som möjligt från staten till sin hemregion...
Tänkte försöka skriva lite om varför det är bra med parlamentarism, t.ex. att politik blir en kollektiv process. Eftersom jag inte får ur mig något bra, så gör jag kortfattat några kommentarer på tokiga saker han skriver:
* "Slavar under partiledningen". Eh, att ledningen har inflytande kan ju till viss del handla om att partiledningen är vald för att ta ett samordnande ansvar. Rent konkret har faktiskt inte partiledningen särskilt mycket makt över vem som hamnar i riksdagen. Det bestämmer distriktens medlemmar ganska enväldigt. Därför förstår jag inte tjafset kring IPRED och liknande. Det är bara att försäkra sig om stöd i sitt hemdistrikt så är problemet löst...
* "Sd och Nyd kan komma in och skapa osäkra majoriteter." Ja- men då blir det ju lite mer livat i Riksdagen som GW ville... Dessutom så är det ju minst sagt obehagligt att tycka att det är "jobbigt" om väljarnas åsikter får genomslag!
* "Specialiseringen". Det är intressant att samma borgare (och högersossar) som applåderar expertstyre och avdemokratisering av t.ex. finanspolitik, tycker det är problematiskt med riksdagsledamöter som blir duktiga inom ETT område och i stora drag litar på sina partikamrater i andra frågor. Har väldigt svårt att se hur det i praktiken skulle kunna fungera på något annat sätt.
Det eviga tjatet om att det finns för många riksdagsledamöter. Här avslöjar sig högerkrafternas egentliga agenda. Samtidigt som de beklagar att riksdagsledamöterna inte är folkliga nog, vill de minska dem. Samtidigt som de tycker att riksdagsledamöterna inte granskar regeringen tillräckligt, vill de öka deras arbetsbörda. Samtidigt som de tycker att vi ska införa enmansvalkretsar så vill de minska antalet ledamöter så att den eventuella positiva effekten av "närheten" helt försvinner. En halvering av riksdagsledamöterna skulle till exempel medföra att hela Jämtland skulle vara EN valkrets för ETT mandat.
Det finns en anledning att det framförallt är högersossar och moderater som lyfter frågan om färre riksdagsledamöter - i deras partier skulle det delvis fungera med färre ledamöter. En halvering (med samma proportionella system) av Vänsterpartiets ledamöter skulle göra det betydligt svårare för riksdagsgruppen att göra ett fullgott jobb och hänga med i alla frågor. Det är skillnad mellan typ 25 ledamöter och typ 12. För att inte tala om hur illa det skulle bli med ett majoritetsvalssystem där antingen vi helt utrensas (kanske någon enstaka protestmandat i någon valkrets i norr) eller där vi på gemensamma vänsterlistor behåller några mandat till. Det inskränker demokratin och låter dem som har tolkningsföreträdet i den offentliga debatten sätta dagordningen.
Helt enkelt som vanligt när en SACO-företrädare uttalar sig: Borgerlig dynga.
Vill man höja temperaturen i riksdagen (och i politiken generellt) finns det säkert flera saker man kan göra, som inte minskar bredden i svensk politik. Fler deltidspolitiker till exempel. Kanske även följande tre skulle sätta fart på systemet:
- Ta bort kvittningen så ledamöterna faktiskt måste delta i riksdagens arbete.
- Genomför Birgitta Dahls förslag om att ledamöterna ska sitta partivis i riksdagen.
- Inför rotation på riksdagsledamöterna. Sätt stopp för ombudsmän och andra broilers som invaderar riksdagen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
