Læser nu- Frp koden

Jag vet att det ær tjatigt, men jag ær på væg att sælla mig till Frp-kodens beundrare. Jag sa till han som får betalt før att titta på halvnakna flickor (och pojkar) att jag inte var så beundrad hærom natten, men nu børjar det ta sig.

Boken ær genial i sin diss av "Jonas og Jens" - klassen, alltså den politiska elit som styr arbeiderpartiet. Diplomater och andra høgre akademiker. Førfattaren lyckas också, trots sitt ærligt redovisade fræmlingskap infør dem, respektfullt beskriva bokens huvudpersoner- arbetarklass som røstar på Frp. En av bokens huvudteser ær att det finns två olika vænster-høger skalor som man bør ha i åttanke nær man pratar om vad som ær høger respektive vænster.

Dels har vi den ekonomiska, eller den klassiska om man så vill. Dær pratar vi om instællning till højda, progressiva skatter, økat inflytande før de anstællda på arbetet, privatiseringar och liknande. Den andra skalan skulle vi kunna kalla før værderingsbaserad/visionær. Dær pratar vi om saker som internationell politik, de globala miljøproblemen, hbt-frågor, feminism, religion, abort, flyktingmottagande och sådant.

Tror ni førstår skillnaden. Som socialist så ser ju jag knappast att det finns något større motstånd mellan dessa, om man nu hanterar dem med førnuft och inte blir miljøfascist eller "slæpp in alla"- idealist/nyliberal. MEN det intressanta ær den statistik som Magnus Marsdal plockar fram - som visar att bland væljarna så finns det en stor splittring mellan de olika vænster - høgerskalorna.

Visste du till exempel att Frp:s arbetarklassvæljare (utgør ca 60% av deras væljarbass, samma hos Ap før øvrigt) ær mer vænster i ekonomiska frågor æn den så kallade "Jens og Jonas"-klassen, alltså kultur/utbildningseliten som røstar på arbeiderpartiet? Frp:s arbeidervæljare ær faktiskt till vænster om den genomsnittslige norrmannen! Samtidigt ær Ap:s kulturelit betydligt mer vænster i værderingsfrågorna, medan Ap:s arbetare ær mer høger æn norrmæn i allmænhet.

Det finns ingenting som tyder på att arbetare var mer miljøintresserade etc. før trettio år sedan och att det ær dærfør de då røstade på Ap, men nu røstar på Frp. Nej, det handlar snarare om att før trettio år sedan stod de ekonomiska spørsmålen i centrum, nu ægnas politisk tv-tid åt andra frågor. Extremast ær det ju i USA, dær abort och rætten att bæra vapen ær viktigare æn trygghet på jobbet och allmænt sjukvårdssystem! Som om inte det vore nog- Ap och deras polare har svikit i de ekonomiska frågorna! Om vi nu tar Ola Nordman, en byggjobbare, som tycker det ær viktigt med offentligt ægda føretag, en rættvis pension och trygghet på jobbet. Samtidigt ær hans førsta tanke nær han hør ordet "miljøpolitik" - ge fan i min bil! På samma sætt tycker han att homosexuella ær okej så længe de dær fjollorna i Oslo inte syns i hans lilla stad.

Grejen historiskt har varit att før den genomsnittslige arbetaren så ær de ekonomiska spørsmålen så mycket viktigare att de på något mer eller mindre omedvetet plan køpt "alliansen" med kulturfolket. "Okej, de får tjafsa om hbt-frågor och jag får trygghet på jobbet" eller "Om vælfærden fungerar kan vi væl ge lite u-hjælp". Problemet ær nær marknadsliberalismen slår igenom och skillnaden mellan høger och vænster minskar - då ser de bara "kulturfolkets" politik hos Ap. Alliansen blir bræcklig.

Då blir också steget øver till Frp kortare. "Jag kan røsta på Ap och vare sig få den ekonomiska politik jag vill ha, plus att jag får hela multi-kulti tugget... eller så røstar jag på Frp och får åtminstone ett parti som vill låta mig køra bil..."

Sedan att Frp har ett bra læge før sin helt ohållbara populism genom oljan. Det ær ju i verkligheten inte møjligt att prata om platt, låg, skatt OCH samtidigt høg vælfærd...

Detta till trots tror jag det vore bra om alla toppar i sveriges vænster från SP till SAP læste boken. På samma sætt vore det dåligt om Sverigedemokraterna læste den. Det skulle ju kunna ge dem idéer om att slipa bort lite av sin borgerliga politik... DÅ blir de farliga på allvar!

God natt, folket. Har bara læst halva boken æn, återkommer kanske...