Jag har tidigare skrivit om att norrmännen har flaggdag den 7 juni för att fira unions upplösningen. I det inlägget förklarar jag också varför det vore något värt för oss själva att fira.
Häromdagen var jag inne på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek och letade efter lite information. Hittade inte det jag egentligen skulle finna, men hittade istället en historisk bekräftelse för min tes om att vi inom arbetarrörelsen (och även liberalerna) borde vara stolta över unions upplösningen.
Det framgår av SAP-partistyrelsens verksamhetsberättelse från 1895 att man redan 10 år innan unionsupplösningen dels var på rätt spår angående Norges rätt till självbestämmande och dels förstod den politiska vikten av frågan:
Redan på våren i fjol höjde norskhatets målsmän... afsedd att skapa till så godt sig göra lät en sorts folkopinion till förmån för reaktionens agressiva planer mot broderlandet, planer som dessutom syftade än längre och i sista hand kunde anses riktade mot all skandinavisk demokrati.
söndag, april 05, 2009
lördag, april 04, 2009
USA- de kristna talibanernas hemland...
Läste följande artikel/krönika i Washington Post. Lägg noga märke till att skribenten INTE är någon extrem tokstolle, han försvarar i en annan krönika tillexempel AIDS-program i Afrika. I ett amerikanskt perspektiv så finns det betydligt tokigare...
I sin krönika tar han upp att katolikerna börjar misströsta över president Obama. Han tar också upp tre kommande beslut som kan göra ont värre, enligt honom. Det speciella när det gäller detta är att tonläget. Han avslutar med dessa rader:
Americans disagree strongly about the proper legal status of abortion. But for decades there has been a rough consensus that no one should be compelled to participate in abortions or have their federal tax dollars used for abortion. These three changes would shatter that consensus, making the destruction of life an essential part of the medical and legal order while stigmatizing and marginalizing all who object. This would be an outrage and a scandal -- a troubling reinterpretation of religious liberty, which is not merely the freedom to believe but the freedom to bring religiously informed moral beliefs to professional and political life.
Vad är det då för "skandal" som skulle hota hela begreppet religionsfrihet i USA? Jo, följande tre punkter, i min förkortade version:
1) Idéer finns om att ta bort en samvetsklausul gällande sjukvårdspersonal. Den finns i dag och ger såväl individer som hela vårdföretag (med religiösa ägare) rätten att vägra utföra eller vägleda om handledningar som den finner moraliskt tvivelaktiga.
2) Avskaffandet av en lag som förbjuder (förutom i extrema undantagsfall) den allmänna (nja, fattigvårds- är väl mer rätt ord) sjukförsäkringen att finansiera aborter.
3) Fortsättning på ovanstående. Inför arbetet med en riktigt omfattande hälsoreform så finns det en diskussion kring vilken status reproduktiv hälsa ska ges. Progressiva organisationer kräver att all hälsa skall inkluderas medan de konservativa inte vill ha med den reproduktiva hälsan.
Det är alltså detta som orsakar brösttonerna från krönikören. Jag kan nog tycka att man i ett konservativt land som USA ska vara väldigt försiktig när det gäller samvetsskyddet, alltså 1:an ovan. Det som jag misstänker är det som man vill in och ändra från progressivt håll är att göra en skillnad mellan individ och sjukvårdsinstitution. Det är faktiskt helt oacceptabelt att en person, säg en ung tjej, inte ska få tillgång till bästa möjliga vård, oavsett vart hon vänder sig. Vetenskap och beprövad erfarenhet heter det. Vad är det som säger att en individ som arbetar inom sjukvårdens rätt till dogmatiskt samvete ska väga tyngre än en individs behov av kompetent och neutral vård? Lagstiftningen måste utformas så att den säkerställer bägges behov.
Om jag alltså har en viss förståelse för problematiken kring 1:a punkten så blir det mer obehagligt när du kommer till de andra. När det gäller aborter finns det enligt mig endast TVÅ acceptabla sätt från samhällets sida att motverka dem. Det ena är att motverka oönskade graviditeter överhuvudtaget genom upplysning om preventivmedel och liknande. Det andra är att ha en god social välfärd med gediget stöd till familjer med dålig ekonomi. Precis som möjligheten till abort skall vara en rättighet skall självklart ingen behöva välja mellan ett drägligt liv och att bli förälder. Det måste vara möjligt att vara både förälder och ha ett drägligt liv.
Ett civiliserat samhälle bidrar till att upplysta människor känner sin kropp och vet hur de ska bete sig för att skydda sig. Så länge det finns lärare i USA som inte får lov att informera sina elever om preventivmedel och säkert sex, så länge borde ingen bli förvånad över vare sig tonårsgraviditeter eller aborter.
Sedan skall jag avslöja min konservativa ådra, efter att ha skrivit så mycket anti-konservatism ovan:
- Varje abort är ett misslyckande. Antingen för att vi har ett samhälle som genomsyras av maktstrukturer där män anser sig ha rätten att utnyttja kvinnor genom våldtäkt och andra övergrepp, eller för att två personer inte tagit det ansvar som man gemensamt bör ta när det gäller sex.
Det obehagliga blir när man uppgraderar privatmoral till offentlig subventionerad sanning. När man sedan hävdar att denna offentliga sanning måste kvarstå med hänvisning till religionsfriheten, ja då undergräver man hela begreppet religionsfrihet.
I sin krönika tar han upp att katolikerna börjar misströsta över president Obama. Han tar också upp tre kommande beslut som kan göra ont värre, enligt honom. Det speciella när det gäller detta är att tonläget. Han avslutar med dessa rader:
Americans disagree strongly about the proper legal status of abortion. But for decades there has been a rough consensus that no one should be compelled to participate in abortions or have their federal tax dollars used for abortion. These three changes would shatter that consensus, making the destruction of life an essential part of the medical and legal order while stigmatizing and marginalizing all who object. This would be an outrage and a scandal -- a troubling reinterpretation of religious liberty, which is not merely the freedom to believe but the freedom to bring religiously informed moral beliefs to professional and political life.
Vad är det då för "skandal" som skulle hota hela begreppet religionsfrihet i USA? Jo, följande tre punkter, i min förkortade version:
1) Idéer finns om att ta bort en samvetsklausul gällande sjukvårdspersonal. Den finns i dag och ger såväl individer som hela vårdföretag (med religiösa ägare) rätten att vägra utföra eller vägleda om handledningar som den finner moraliskt tvivelaktiga.
2) Avskaffandet av en lag som förbjuder (förutom i extrema undantagsfall) den allmänna (nja, fattigvårds- är väl mer rätt ord) sjukförsäkringen att finansiera aborter.
3) Fortsättning på ovanstående. Inför arbetet med en riktigt omfattande hälsoreform så finns det en diskussion kring vilken status reproduktiv hälsa ska ges. Progressiva organisationer kräver att all hälsa skall inkluderas medan de konservativa inte vill ha med den reproduktiva hälsan.
Det är alltså detta som orsakar brösttonerna från krönikören. Jag kan nog tycka att man i ett konservativt land som USA ska vara väldigt försiktig när det gäller samvetsskyddet, alltså 1:an ovan. Det som jag misstänker är det som man vill in och ändra från progressivt håll är att göra en skillnad mellan individ och sjukvårdsinstitution. Det är faktiskt helt oacceptabelt att en person, säg en ung tjej, inte ska få tillgång till bästa möjliga vård, oavsett vart hon vänder sig. Vetenskap och beprövad erfarenhet heter det. Vad är det som säger att en individ som arbetar inom sjukvårdens rätt till dogmatiskt samvete ska väga tyngre än en individs behov av kompetent och neutral vård? Lagstiftningen måste utformas så att den säkerställer bägges behov.
Om jag alltså har en viss förståelse för problematiken kring 1:a punkten så blir det mer obehagligt när du kommer till de andra. När det gäller aborter finns det enligt mig endast TVÅ acceptabla sätt från samhällets sida att motverka dem. Det ena är att motverka oönskade graviditeter överhuvudtaget genom upplysning om preventivmedel och liknande. Det andra är att ha en god social välfärd med gediget stöd till familjer med dålig ekonomi. Precis som möjligheten till abort skall vara en rättighet skall självklart ingen behöva välja mellan ett drägligt liv och att bli förälder. Det måste vara möjligt att vara både förälder och ha ett drägligt liv.
Ett civiliserat samhälle bidrar till att upplysta människor känner sin kropp och vet hur de ska bete sig för att skydda sig. Så länge det finns lärare i USA som inte får lov att informera sina elever om preventivmedel och säkert sex, så länge borde ingen bli förvånad över vare sig tonårsgraviditeter eller aborter.
Sedan skall jag avslöja min konservativa ådra, efter att ha skrivit så mycket anti-konservatism ovan:
- Varje abort är ett misslyckande. Antingen för att vi har ett samhälle som genomsyras av maktstrukturer där män anser sig ha rätten att utnyttja kvinnor genom våldtäkt och andra övergrepp, eller för att två personer inte tagit det ansvar som man gemensamt bör ta när det gäller sex.
Det obehagliga blir när man uppgraderar privatmoral till offentlig subventionerad sanning. När man sedan hävdar att denna offentliga sanning måste kvarstå med hänvisning till religionsfriheten, ja då undergräver man hela begreppet religionsfrihet.
onsdag, april 01, 2009
Fotbollens dödgrävare slår till igen
Ibland har jag god lust att låta den lille borgaren inom mig poppa upp och börja gnälla om att vi svenskar är trygghetsnarkomaner.
Nu ska domarna ta ytterligare ett steg mot att ta död på känslorna i fotboll. Inte nog med att man lite överallt tar bort ståplatsläktarna, varnar spelare för minsta lilla protest, osv. Nu ger man sig på tränarna. "Negativa gester" ska förbjudas läser jag i Aftonbladet.
Herregud! Yttrandefriheten ska bort, dommarna har tydligen så lågt självförtroende att de måste ta maktmedel för att hävda sin auktoritet. Vad blir nästa steg? Ta bort publiken helt och hållet och bara låta folk se matcher på TV?
I dagens känslolösa, genomkommersialiserade värld så är det befriande med folk som bryr sig om något, även om det så bara handlar om ett fotbollslag.
Den normalt duktiga Jennifer Wegerup är sportbladets tokiga trygghetslinje trogen och hamnar självklart ganska snett i sin kommentar.
Nu ska domarna ta ytterligare ett steg mot att ta död på känslorna i fotboll. Inte nog med att man lite överallt tar bort ståplatsläktarna, varnar spelare för minsta lilla protest, osv. Nu ger man sig på tränarna. "Negativa gester" ska förbjudas läser jag i Aftonbladet.
Herregud! Yttrandefriheten ska bort, dommarna har tydligen så lågt självförtroende att de måste ta maktmedel för att hävda sin auktoritet. Vad blir nästa steg? Ta bort publiken helt och hållet och bara låta folk se matcher på TV?
I dagens känslolösa, genomkommersialiserade värld så är det befriande med folk som bryr sig om något, även om det så bara handlar om ett fotbollslag.
Den normalt duktiga Jennifer Wegerup är sportbladets tokiga trygghetslinje trogen och hamnar självklart ganska snett i sin kommentar.
lördag, mars 28, 2009
Hade fel- matchen går i 6:an!
Tack till någon där uppe. Matchen går i kanal 6, som jag kan se! Halleluja. Dessutom är det inte em-kval, utan VM-kval. Skitsamma. Glad är jag i alla fall!
Fotboll ska gå i vettiga kanaler!
Men nej då. EM-kvalsmatchen går i någon obskyr Viasat-kanal. Det blir väl att lita på stabila P4, om nu inte någon lurar ut mig på någon pub...
Törs NÅGON lita på Miljöpartiet?
Högeryttern Per Gudmundsson (PG) skriver i SvD en kolumn med rubriken "Törs mittenväljaren lita på Miljöpartiet?"
Anledningen till hans oro, eller snarare skadeglädje, är att Mp:s högerytter (känd friskolevurmare från förra mandatperioden) Mikaela Valtersson hårt kritiserat Socialdemokraternas måttliga förslag om vissa skattehöjningar för de som har råd.
PG har dock rätt i att det knappast går att lita på att Mp lyckas hålla emot i frågor kring förmögenhetsskatt och värnskatt. Självklart kommer Mp att förhandla bort det mot att komma på något nytt sätt att jävlas med landsbyggdsbefolkningen, t.ex. höjd bensinskatt eller förbud mot fritidsjakt...
Det komiska kommer senare i PGs inlägg:
"Tyvärr sätter Socialdemokraterna siktet väl lågt. De föreslår höjd skatt för ”dem med riktigt höga inkomster”. Det betyder i praktiken att folk som i andra civiliserade länder betraktas som välbeställd medelklass – som lite högre mellanchefer, ingenjörer och arbetsledare – straffas för sina ambitioner. Östros och Sahlin har inte ännu kommit fram till var gränsen ska ligga, men menar att de som tjänar ”närmare en miljon kronor om året” kvalar in. Om det är ”riktigt höga inkomster” är det begriplipt att arbetarrörelsen saknar ord för vad Wanja Lundby-Wedin håller på med."
Det visar snarare att PG inte riktigt har koll på vad en ingenjör eller en arbetsledare tjänar! För att tjäna 1 miljon om året ska man alltså upp i en månadslön på närmare 85 000 kronor! Jo, PG, det är RIKTIGT mycket pengar. Har en känsla av att min far och hans fru, som bägge allt får räknas som mellanchefer gärna skulle vilja att PG hade rätt...
Som sagt, en sak har dock PG rätt i: Miljöpartiet är ett konsekvent opålitligt parti. Som vänsterliberaler så saknar de en stabil politisk kompass. Ser man inte maktstrukturerna i samhället så blir man naiv och slinker än dit och än hit.
Anledningen till hans oro, eller snarare skadeglädje, är att Mp:s högerytter (känd friskolevurmare från förra mandatperioden) Mikaela Valtersson hårt kritiserat Socialdemokraternas måttliga förslag om vissa skattehöjningar för de som har råd.
PG har dock rätt i att det knappast går att lita på att Mp lyckas hålla emot i frågor kring förmögenhetsskatt och värnskatt. Självklart kommer Mp att förhandla bort det mot att komma på något nytt sätt att jävlas med landsbyggdsbefolkningen, t.ex. höjd bensinskatt eller förbud mot fritidsjakt...
Det komiska kommer senare i PGs inlägg:
"Tyvärr sätter Socialdemokraterna siktet väl lågt. De föreslår höjd skatt för ”dem med riktigt höga inkomster”. Det betyder i praktiken att folk som i andra civiliserade länder betraktas som välbeställd medelklass – som lite högre mellanchefer, ingenjörer och arbetsledare – straffas för sina ambitioner. Östros och Sahlin har inte ännu kommit fram till var gränsen ska ligga, men menar att de som tjänar ”närmare en miljon kronor om året” kvalar in. Om det är ”riktigt höga inkomster” är det begriplipt att arbetarrörelsen saknar ord för vad Wanja Lundby-Wedin håller på med."
Det visar snarare att PG inte riktigt har koll på vad en ingenjör eller en arbetsledare tjänar! För att tjäna 1 miljon om året ska man alltså upp i en månadslön på närmare 85 000 kronor! Jo, PG, det är RIKTIGT mycket pengar. Har en känsla av att min far och hans fru, som bägge allt får räknas som mellanchefer gärna skulle vilja att PG hade rätt...
Som sagt, en sak har dock PG rätt i: Miljöpartiet är ett konsekvent opålitligt parti. Som vänsterliberaler så saknar de en stabil politisk kompass. Ser man inte maktstrukturerna i samhället så blir man naiv och slinker än dit och än hit.
torsdag, mars 26, 2009
Ett hårt slag från golvet mot Maud- måste läsas!
I dagens Aftonblad går det också att läsa en riktigt bra debattartikel skriven av en metallarbetare från Trollhättan vid namn Irma Dinamarca*. Hela artikeln är ett stenhårt slag i ansiktet på Maud Olofsson och hennes laissez-faire inställning. Underbar artikel, Sverige behöver fler metallarbetare i debatten och betydligt färre förstå-sig-på-are!
Jag blir helt varm i själen över den stolthet som hon beskriver över det Sverige där dotten till en invandrad metallarbetare kan ta steget in i de högsta politiska kretsarna. Det är samma stolthet som jag kände när jag hörde att Sveriges kanske vassaste EU-politiker, Jonas Sjöstedt "bara" hade yrkesgymnasium bakom sig. Förutom diverse fackliga och politiska kurser då förståss! Det finns fler exempel på ledande politiker, som Bosse Ringholm(s) eller varför inte Karin Söder (c) för att ta ett borgerligt exempel, kvinnan som valdes till utrikesminister utan att kunna engelska. Bara i Sverige, bara i Sverige.
Jämför man Sverige med t.ex. Frankrike så är det tydligt att reell demokrati inte bara handlar om att rösta, utan också om vilka som representerar väljarna. I en undersökning visade det sig att endast ca 1% av den franska Nationalförsamlingen hade en motsvarande LO-bakgrund (siffran är dock från slutet av 90-talet). Även om mycket har gått åt skogen i Sverige så är siffran bättre än så!
Allt hänger ihop, skrotad svensk modell och försämrad demokrati.
* Ja, Irma Dinamarcas dotter är en viss riksdagsledamot.
Jag blir helt varm i själen över den stolthet som hon beskriver över det Sverige där dotten till en invandrad metallarbetare kan ta steget in i de högsta politiska kretsarna. Det är samma stolthet som jag kände när jag hörde att Sveriges kanske vassaste EU-politiker, Jonas Sjöstedt "bara" hade yrkesgymnasium bakom sig. Förutom diverse fackliga och politiska kurser då förståss! Det finns fler exempel på ledande politiker, som Bosse Ringholm(s) eller varför inte Karin Söder (c) för att ta ett borgerligt exempel, kvinnan som valdes till utrikesminister utan att kunna engelska. Bara i Sverige, bara i Sverige.
Jämför man Sverige med t.ex. Frankrike så är det tydligt att reell demokrati inte bara handlar om att rösta, utan också om vilka som representerar väljarna. I en undersökning visade det sig att endast ca 1% av den franska Nationalförsamlingen hade en motsvarande LO-bakgrund (siffran är dock från slutet av 90-talet). Även om mycket har gått åt skogen i Sverige så är siffran bättre än så!
Allt hänger ihop, skrotad svensk modell och försämrad demokrati.
* Ja, Irma Dinamarcas dotter är en viss riksdagsledamot.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
