Den gamle Kalix-moderaten KG Bergström väljer att sluta nästa år när hans kontrakt med SVT går ut. Lite synd, för trots hans bakgrund har jag uppskattat hans saklighet och samtidigt hans förmåga att trycka till när intervjuobjektet försöker slingra sig.
Minns också att Kalix var den moderatförening som i valrörelsen 2002 gick ut och lovade gratis kollektivtrafik. Göran Persson var rätt ute när han antydde att en Kalix moderat inte nödvändigtvis behöver vara sådär jättemoderat...
måndag, mars 16, 2009
Fascist får ansvar för inre säkerheten i Israel
Då verkar det som att det klarnar vilken regering Israel ska ha i framtiden. I denna artikel i DN så framkommer det att Likud kommer att göra upp med Yisrael Beitenu och den övriga mer extrema högern om regeringsplatserna. Kadima bör förmodligen dela ansvaret med Likud för att så blir fallet.
DN uppmärksammar att utrikesministerposten går till ledaren för Yisrael Betienu, men minst lika illa måste det vara att de får ansvaret för den inre säkerheten. Eftersom de är ett parti som gått till val på en stark misstro mot Israels araber så känns det lite olustigt att de ska få det förtroendet.
Paradoxen med Yisrael Betienu är att de påminner lite om Nationaldemokraterna, eller för all del de förespråkare för ett etniskt uppdelat Balkan som gick vinnande ut ur den konflikten. Yisrael är för en palestinsk stat. De är till och med villiga att dela Jerusalem vilket inte högern brukar vara. MEN deras idé är att skapa ett etniskt rent Israel jämsides med ett etniskt rent Palestina. Folkförflyttningar och ändrade gränsdragningar är inte särskilt trevligt.
Det finns andra frågor där den nya renodlade högerregeringen kommer att få problem, alternativt att Yisrael Betienu redan har bestämt sig för att kapitulera. YB är ett sekulärt parti och har en del bra idéer om att minska det religiösa inflytandet i Israel. Det kommer övriga extremhögern inte gå med på.
Den nya regeringens politiska bas (direkt från DN):
"Han (Benjamin Netanyahus) kan nu teoretiskt räkna med stöd från 27 politiker från Likud, 15 från Yisrael Beitenu, 11 från ultraortodoxa Shas och 5 från Förenade Tora-judaismen, ett annat ultra-ortodoxt parti.
Men det räcker inte. Netanyahu behöver stöd av minst 61 medlemmar i knesset, men ytterligare sju politiker från Nationell union och Judiskt hem, två små högerextrema partier, kan bli aktuella."
DN uppmärksammar att utrikesministerposten går till ledaren för Yisrael Betienu, men minst lika illa måste det vara att de får ansvaret för den inre säkerheten. Eftersom de är ett parti som gått till val på en stark misstro mot Israels araber så känns det lite olustigt att de ska få det förtroendet.
Paradoxen med Yisrael Betienu är att de påminner lite om Nationaldemokraterna, eller för all del de förespråkare för ett etniskt uppdelat Balkan som gick vinnande ut ur den konflikten. Yisrael är för en palestinsk stat. De är till och med villiga att dela Jerusalem vilket inte högern brukar vara. MEN deras idé är att skapa ett etniskt rent Israel jämsides med ett etniskt rent Palestina. Folkförflyttningar och ändrade gränsdragningar är inte särskilt trevligt.
Det finns andra frågor där den nya renodlade högerregeringen kommer att få problem, alternativt att Yisrael Betienu redan har bestämt sig för att kapitulera. YB är ett sekulärt parti och har en del bra idéer om att minska det religiösa inflytandet i Israel. Det kommer övriga extremhögern inte gå med på.
Den nya regeringens politiska bas (direkt från DN):
"Han (Benjamin Netanyahus) kan nu teoretiskt räkna med stöd från 27 politiker från Likud, 15 från Yisrael Beitenu, 11 från ultraortodoxa Shas och 5 från Förenade Tora-judaismen, ett annat ultra-ortodoxt parti.
Men det räcker inte. Netanyahu behöver stöd av minst 61 medlemmar i knesset, men ytterligare sju politiker från Nationell union och Judiskt hem, två små högerextrema partier, kan bli aktuella."
söndag, mars 15, 2009
Ett årsmöte är ett årsmöte...
Nu har jag avverkat ett av mina snabbaste årsmöten i världshistorien. Det gällde årsmöte i Vänsterpartiet Stenungsund. Gick fort, några tillägg till Verksamhetsplanen (bl.a. om EU-valet)och lite formalia korrigeringar.
Annars var det mesta som vanligt, folk var glada över en ny medlem och ingen av de närvarande kunde undvika att få något förtroendeuppdrag...
För undertecknad innebar det en suppleant plats i styrelsen. Så, då är man aktiv medlem igen! Skönt.
Annars var det mesta som vanligt, folk var glada över en ny medlem och ingen av de närvarande kunde undvika att få något förtroendeuppdrag...
För undertecknad innebar det en suppleant plats i styrelsen. Så, då är man aktiv medlem igen! Skönt.
lördag, mars 14, 2009
Rasism i demokratisk förklädnad
Ytterligare en av de förment demokratiska krafterna yttrar sig. Paulina Neuding skriver i den utländska tidningen The Weekly standard om hur illa ställt det är i Sverige. Helt vidrig artikel om hur man förskjuter fokus från apartheidregimen Israels brott till att diskutera hur hemskt det är med muslimer. Bland det mest vidriga jag läst på länge.
fredag, mars 13, 2009
En halv pudel av Vatikanen
Enligt SvD så erkänner nu Påven att den heliga stolen var lite för snabb i sitt beslut på att släppa in förintelseförnekarna i den reaktionära sekten SSPX. I framtiden ska man tydligen till och med använda sig av internet för att samla information. Inspirerande så här på 2000-talet!
torsdag, mars 12, 2009
Israel lobbyn diskuteras till och med i USA!
Det är ju lite halvt om halvt otillåtet att påpeka hur starka krafter det är som benhårt försvarar Israel och gör till sin livsuppgift att till varje pris försvara apartheidstaten. Nu är ju inte det alltid så enkelt, utan man måste försöka hitta sätt att smutskasta sina motståndare på, det mest populära är onekligen att dra fram antisemitism spöket. Ett exempel på antisemitism är tillexempel att påpeka att det överhuvudtaget finns en lobby, eller att sionistiska organisationer som AIPEC har ett avgörande inflytande över amerikansk politik.
I vilket fall så har det i dagarna uppmärksammats ganska stort i USA att en kompetent politiker rensats bort som kandidat för en tjänst inom USA:s centrala underrättelsetjänst för att han inte behagar dessa grupper. Tidigare ambassadör i Saudiarabien, bl.a. Läs Washington Post här.
Det finns ett längre och bättre inlägg hos den enligt sionistisk media så hemskt farliga Jan-Inge Flücht. Läs det.
I vilket fall så har det i dagarna uppmärksammats ganska stort i USA att en kompetent politiker rensats bort som kandidat för en tjänst inom USA:s centrala underrättelsetjänst för att han inte behagar dessa grupper. Tidigare ambassadör i Saudiarabien, bl.a. Läs Washington Post här.
Det finns ett längre och bättre inlägg hos den enligt sionistisk media så hemskt farliga Jan-Inge Flücht. Läs det.
Patetiskt av Svenskt Näringsliv i AB
Efter ett halvårsuppehåll tänker jag göra ett nytt försök att sköta min blogg. Vi får se hur det går. Först ut är alltså ett inlägg om Lagen om AnställningsSkydd (LAS) och Svenskt Näringsliv.
Svenskt Näringsliv (SN) skriver i en debattartikel i Aftonbladet bland annat följande:
Det gäller i synnerhet turordningsreglerna. De leder till att människor låser in sig i jobb de vantrivs med, LAS leder till en onormalt hög sjukfrånvaro, den leder till att i synnerhet småföretag avstår från att anställa i hög grad och – inte minst – bidrar den till att Sverige har en av EUs högsta ungdomsarbetslöshet samt att människor av utländsk härkomst har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det ligger alltså mycket i vågskålen om en ändring inte kommer till stånd.
Det SN framförallt vill få fram är att "kompetens" ska vägas in i LAS. Att de kompetenta medarbetarna ska få stanna. I dag finns redan sådana möjligheter- men då ligger ansvaret för att göra den bedömningen GEMENSAMT hos företaget och facket. Bägge måste vara överens. På så sätt ökar man tryggheten mot godtycke och individuellt fjäsk.
Jag har ända sedan jag blev politiskt aktiv varit riktigt intresserad av fackliga frågor. Därför har jag också verkligen försökt förstå kritiken mot LAS. Hur jag än försöker kan jag inte hitta problemet. Ska här nedan försöka hantera ett par av argumenten:
SN: LAS leder till en rädsla för att nyanställa.
Hur det fungerar i verkligheten:
1) Vi har SEX MÅNADERS provanställning. Det innebär drygt 120 arbetsdagar. Det är ganska lång tid för en chef att bedöma vad en person går för. Den chef som inte klarar det ska nog inte vara chef.
2) Den här nyanställde fortsätter efter sex månader att vara den sist anställde. Det är inte nämnvärt svårt att finna ett skäl att minska kostymen så att man blir av med vederbörande.
3) Om nu företaget går bra, så att man behöver denne mindre duglige medarbetaren, som man inte förstått var mindre duglig inom sex månader. Vad göra då? Jo, kanske, agera med gott chefskap? Utvecklingssamtal, vidareutbildning, eller på annat sätt få personen att bli bättre/mer motiverad på sitt jobb. Så svårt är det inte. Om man nu är en kompetent chef, då förstås! Är det så att det inte bara är lite allmän brist på kompetens eller motivation från den anställdes sida, utan det rent är sabotage: Då finns det sätt att lösa det med också; uppsägning via skriftliga varningar och liknande är inte så omöjligt som vissa verkar vilja göra gällande.
SN: LAS leder till hög sjukfrånvaro/att människor håller sig kvar på jobb de inte trivs på.
Hur det fungerar i verkligheten:
1) Tryggheten i LAS innebär främst att du i lugn och ro kan söka ett annat jobb samtidigt som du har ett jobb. Att du som individ slipper hyckla och vara oärlig mot din chef när den dagen kommer. Du vet att han/hon inte kan säga upp dig för att du tittar efter annat jobb. Bra. På så sätt behöver du snarare INTE vara kvar på ett jobb du inte trivs på.
2) Sjuknärvaron är ett större problem än sjukfrånvaron. Runt om i landet går folk till arbetet snuviga och förkylda. Inte för att de vet att de riskerar sparken, utan av lojalitet till kollegor, kunder och patienter. Återigen, motivation är A och O för en god chef. Om någon anställd (som är över 25 år) har misstänkt ofta korttidsfrånvaro då är det dags att fundera över vad det handlar om- är personen missnöjd? Ska personen kanske gå ner i arbetstid? Helt enkelt: På en bra arbetsplats så är folk på jobbet. LAS innebär bara att arbetsgivaren/chefen måste klippa sig och anstränga sig lite mer; i stället för att bekvämt sparka dem som börjar bli slitna och ta in nya.
3) Eftersom människor inte kan leva av luft alena så tror jag att människor stannar kvar på jobb de inte trivs på så länge de inte hittar ett bättre, oavsett LAS eller inte.
SN: Ungdomsarbetslösheten är högre i Sverige/företag får bara kvar gamlingar.
Hur det ser ut i verkligheten:
1) Jag är hellre arbetslös som 20 åring än som 60 åring, för att inte tala om som 37 åring med barn och dyrt hus. Ungdom är en tillfällig period i våra liv, arbetare är vi hela livet.
2) Problemet är främst aktuellt i lågkonjunkturer. Inte när det sätter full fart. I höstas gjordes ett bra undantag från LAS i förhandlingar med facket på en arbetsplats där några anställda som tänkte jobba efter 65 års dagen sades upp i stället för ungdomar. Det går också att ordna speciella pensionslösningar för de som är över 61 för underlätta uppsägningar. Vad som är speciellt med dessa lösningar är att de är framtagna i samarbete med de anställda.
3) Sned åldersfördelning i samband med neddragningar är ett relativt seriöst argument. Det syntes t.ex. i vården på 90-talet. Det är självklart inte bra, inte minst för att yngre behövs för skiftjobb och andra tyngre jobb. För det första så när det gällde vården så var det uppenbart att man överdrev sparandet med kortsiktig ekonomisk politik, men det finns vägar ut ur det i enlighet med vad jag skrev ovan. I det hela taget så är det dock så att det är det pris som vi får betala för att ha rättvisa och trygghet på jobbet. När konjunkturerna vänder så kommer det in nytt folk.
Sammanfattning: Vi får aldrig glömma vare sig fördelarna med LAS eller vad alternativet är. Jag har aldrig sett någon från SN eller dess politiska gren i borgerligheten som på ett konstruktivt sätt presenterat något alternativ som INTE bygger på arbetsgivarens alenarådande rätt att fritt välja och vraka.
Nej, kompetenta chefer har inget problem med LAS. De tvingas bara anstränga sig lite mer. Hm, borde väl skriva lite mer om fördelarna med LAS, men nu måste jag gå till jobbet.
Läs för övrigt gärna vad TCO:s "utredarna" säger på sin blogg.
Svenskt Näringsliv (SN) skriver i en debattartikel i Aftonbladet bland annat följande:
Det gäller i synnerhet turordningsreglerna. De leder till att människor låser in sig i jobb de vantrivs med, LAS leder till en onormalt hög sjukfrånvaro, den leder till att i synnerhet småföretag avstår från att anställa i hög grad och – inte minst – bidrar den till att Sverige har en av EUs högsta ungdomsarbetslöshet samt att människor av utländsk härkomst har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det ligger alltså mycket i vågskålen om en ändring inte kommer till stånd.
Det SN framförallt vill få fram är att "kompetens" ska vägas in i LAS. Att de kompetenta medarbetarna ska få stanna. I dag finns redan sådana möjligheter- men då ligger ansvaret för att göra den bedömningen GEMENSAMT hos företaget och facket. Bägge måste vara överens. På så sätt ökar man tryggheten mot godtycke och individuellt fjäsk.
Jag har ända sedan jag blev politiskt aktiv varit riktigt intresserad av fackliga frågor. Därför har jag också verkligen försökt förstå kritiken mot LAS. Hur jag än försöker kan jag inte hitta problemet. Ska här nedan försöka hantera ett par av argumenten:
SN: LAS leder till en rädsla för att nyanställa.
Hur det fungerar i verkligheten:
1) Vi har SEX MÅNADERS provanställning. Det innebär drygt 120 arbetsdagar. Det är ganska lång tid för en chef att bedöma vad en person går för. Den chef som inte klarar det ska nog inte vara chef.
2) Den här nyanställde fortsätter efter sex månader att vara den sist anställde. Det är inte nämnvärt svårt att finna ett skäl att minska kostymen så att man blir av med vederbörande.
3) Om nu företaget går bra, så att man behöver denne mindre duglige medarbetaren, som man inte förstått var mindre duglig inom sex månader. Vad göra då? Jo, kanske, agera med gott chefskap? Utvecklingssamtal, vidareutbildning, eller på annat sätt få personen att bli bättre/mer motiverad på sitt jobb. Så svårt är det inte. Om man nu är en kompetent chef, då förstås! Är det så att det inte bara är lite allmän brist på kompetens eller motivation från den anställdes sida, utan det rent är sabotage: Då finns det sätt att lösa det med också; uppsägning via skriftliga varningar och liknande är inte så omöjligt som vissa verkar vilja göra gällande.
SN: LAS leder till hög sjukfrånvaro/att människor håller sig kvar på jobb de inte trivs på.
Hur det fungerar i verkligheten:
1) Tryggheten i LAS innebär främst att du i lugn och ro kan söka ett annat jobb samtidigt som du har ett jobb. Att du som individ slipper hyckla och vara oärlig mot din chef när den dagen kommer. Du vet att han/hon inte kan säga upp dig för att du tittar efter annat jobb. Bra. På så sätt behöver du snarare INTE vara kvar på ett jobb du inte trivs på.
2) Sjuknärvaron är ett större problem än sjukfrånvaron. Runt om i landet går folk till arbetet snuviga och förkylda. Inte för att de vet att de riskerar sparken, utan av lojalitet till kollegor, kunder och patienter. Återigen, motivation är A och O för en god chef. Om någon anställd (som är över 25 år) har misstänkt ofta korttidsfrånvaro då är det dags att fundera över vad det handlar om- är personen missnöjd? Ska personen kanske gå ner i arbetstid? Helt enkelt: På en bra arbetsplats så är folk på jobbet. LAS innebär bara att arbetsgivaren/chefen måste klippa sig och anstränga sig lite mer; i stället för att bekvämt sparka dem som börjar bli slitna och ta in nya.
3) Eftersom människor inte kan leva av luft alena så tror jag att människor stannar kvar på jobb de inte trivs på så länge de inte hittar ett bättre, oavsett LAS eller inte.
SN: Ungdomsarbetslösheten är högre i Sverige/företag får bara kvar gamlingar.
Hur det ser ut i verkligheten:
1) Jag är hellre arbetslös som 20 åring än som 60 åring, för att inte tala om som 37 åring med barn och dyrt hus. Ungdom är en tillfällig period i våra liv, arbetare är vi hela livet.
2) Problemet är främst aktuellt i lågkonjunkturer. Inte när det sätter full fart. I höstas gjordes ett bra undantag från LAS i förhandlingar med facket på en arbetsplats där några anställda som tänkte jobba efter 65 års dagen sades upp i stället för ungdomar. Det går också att ordna speciella pensionslösningar för de som är över 61 för underlätta uppsägningar. Vad som är speciellt med dessa lösningar är att de är framtagna i samarbete med de anställda.
3) Sned åldersfördelning i samband med neddragningar är ett relativt seriöst argument. Det syntes t.ex. i vården på 90-talet. Det är självklart inte bra, inte minst för att yngre behövs för skiftjobb och andra tyngre jobb. För det första så när det gällde vården så var det uppenbart att man överdrev sparandet med kortsiktig ekonomisk politik, men det finns vägar ut ur det i enlighet med vad jag skrev ovan. I det hela taget så är det dock så att det är det pris som vi får betala för att ha rättvisa och trygghet på jobbet. När konjunkturerna vänder så kommer det in nytt folk.
Sammanfattning: Vi får aldrig glömma vare sig fördelarna med LAS eller vad alternativet är. Jag har aldrig sett någon från SN eller dess politiska gren i borgerligheten som på ett konstruktivt sätt presenterat något alternativ som INTE bygger på arbetsgivarens alenarådande rätt att fritt välja och vraka.
Nej, kompetenta chefer har inget problem med LAS. De tvingas bara anstränga sig lite mer. Hm, borde väl skriva lite mer om fördelarna med LAS, men nu måste jag gå till jobbet.
Läs för övrigt gärna vad TCO:s "utredarna" säger på sin blogg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
