Nu är det nog!

Den svenska mediavärlden är onekligen en lekstuga. De borgerliga ledarskribenterna sätter dagordningen för samhällsdebatten på ett ytterst obehagligt sätt, samtidigt som deras främsta budskap är att vi lever i en enpartistat. Väldigt märklig enpartistat då som totalt saknar stöd i media. Nu är det i och för sig arbetarrörelsens eget fel i stor utsträckning. Som gammal göteborgare så kommer jag nog aldrig att förlåta SAP för dödandet av den socialdemokratiska morgontidingen Arbetet som gavs ut i västsverige och i Skåne.

Det behövs en opposition i ett samhälle. Frågan är om den svenska demokratin tjänar på en opposition som främst driver frågor som hör hemma på landets statsvetenskapliga institutioner, eller om mer politiska frågor skulle vara bättre? Tänkte här ta upp några frågor som har vållat stor debatt sedan förra valet:

- Göran Persson avgick inte i samband med valet! Skandal tyckte borgarna. I praktiken, påverkan på svenska folkets vardag: Ingen. Fanns inte i närheten av en majoritet i riksdagen för att byta regering. Heder åt Centerpartiet som inte ställde upp på spektaklet.

- Göran Persson opererades i somras. Därefter så tog han det lugnt någon månad och lät andra i regeringen ta kontakten med media. Missbruk- är han inte 100% frisk ska han inte vara i tjänst, skrek borgerligheten. I min värld så är det bra om man tar tillvara allas förmåga så tidigt som möjligt. En bra arbetsgivare fördelar arbetet så att människor kan komma tillbaka i tjänst så fort som möjligt. Det hjälpte Manpower mig med när jag var sjukskriven, det tyckte jag var bra. Dessutom - regeringen är ett kollektiv, vadan denna fokusering på Persson?

- Hetsen mot Laila Freivalds och Göran Persson i samband med flodvågskatastrofen. Visst, kritik mot senfärdighet, men läste ni tidningarna på måndag morgon? Hur uppskruvade var de? När man så fullständigt tar heder och ära av dem och gör till en toppnyhet att utrikesministern lägger ett par timmar på teater på söndag kväll?

- Populistiska upphausandet av kungen. Marita Ulvskogs kritik av kungen kom väl inte i världens mest taktiska tillfälle. Det är dock en fullt legitim diskussion kring Torekovs kompromissen och vår konstitution. Genast såg de borgerliga chansen- utnyttja kungens popularitet nu när regeringen är skakad efter flodvågsdebatten!

- Göran Perssons doktorshatt. Själva systemet med hedersdoktorer är en harmlös och larvig kvarleva i stil med statliga ordnar och utmärkelser. Finge jag bestämma skulle hela systemet skrotas, men nu när det finns så är det ju inte så att Persson är den förste statsministern som får en doktorshatt. Flera som suttit betydligt kortare än han har fått den. Nej, enligt DN med undersåtar så är det hot mot demokratin. Ledande i detta är den borgerliga organisationen Institutet mot mutor, som sitt namn till trots inte är något statligt organ utan kopplat till svenskt näringsliv.

- Maria Abrahamssons med fleras utspel angående att SAP inte vill stödja ett företag som uttalar att de vill ha en annan regering! Seriöst, att ta ord som auktoritärt styre och enpartistat i mun för att en partisekreterare (Marita Ulvskog) ägnar sig åt lite konsumentmakt är faktiskt bara patetiskt! Varför i hela världen skall någon aktiv socialdemokrat eller annan på vänsterkanten ha med Länsförsäkringar att göra när deras ledning vill ha en borgerlig regering. Intressant om de använder några pengar för att sponsra borgerliga åsikter, i så fall blir det ännu tydligare. Hade Ulvskog sagt: Nu ska vi privatisera, men Länsförsäkringar får inte vara med och bjuda. Då hade det varit rätt att bli upprörd. Däremot har vare sig jag eller Maria Abrahamsson att göra med vad sossarna gör med sina pengar. Marita Abrahamsson gör en fullständigt tokig sammanblandning av det Socialdemokratiska partiet och regeringen.

- Skolministern Ibrahim Baylan säger vad han tycker om en rapport från skolverket. Den dras sedan tillbaka och så är klagosången i gång igen- diktatur! Ministerstyre!

Det finns fler exempel. Tänkte dock inte dra dem, istället tänkte jag lista några frågor som INTE debatteras i den utsträckning som behövs. Frågor som jag tror har ett större intresse för oss vanliga dödliga:

- Tandvårdsförsäkringen. Hallå- jorden anropar, när skall den reformeras så att vi har råd att gå till tandläkaren?
- Äldreomsorgen. Ska vi ordna en bra omsorg för alla, ha de brister vi har i dag, eller ska vi skattesubventionera tjänsterna så att de som har råd kan få den omsorg de vill ha?
- Alkoholpolitiken. Hur bryta uppgivenheten? De som vill släppa spriten fri är på väg att få som de vill. Alla andra; socialliberaler och vänsterut borde ge sig ut i debatten. Börja gärna era inlägg med, "förlåt för att jag röstade ja till EU".
- Hur finansiera välfärden? Skatter elller avgifter? "Dynamiska effekter" eller konkreta ekonomiska kalkyler? Ska skatterna tas via kommunalskatten eller via mer progressiva skattesystem?

Listan kan göras lång, men kan inte borgarna släppa smutskastningen av enskilda s-företrädare och börja prata politik i stället? Eller är det så att de inser att deras politiska projekt inte är så uppskattat så de måste göra svenska folket så less på SAP så att de t.o.m. kan tänka sig att rösta borgerligt?