Kårobligatoriet

Om nu någon har missat det så skriver Mia Sand från VSFs förbundsstyrelse i (förra) veckans Flamman om farorna med ett avskaffat kårobligatorie. Vackra principer om föreningsfrihet i all ära, är man lite pragmatisk blir det inte lika enkelt.

Läs debattartikeln på flammans hemsida.

Mia är också kårordförande för Stockholms universitets studentkår.

Bara medlem i facket?

HRF har nu bestämt att man kan välja att bara vara med i facket, utan att vara med i a-kassan. I grunden är det ett fullständigt barockt beslut. Facket och a-kassan är ett. A-kassan är en livsnödvändig del för att stärka möjligheten för fackets medlemmar att hålla det fackliga löftet (att inte lönedumpa för att göra en kort sammanfattning).

Samtidigt har högerregeringens attack mot de gemensamma välfärdssystemet gjort reformen mer eller mindre nödvändig. Det är också själva syftet med höjningen av avgiften, inte i första hand för att finansiera sänkningen av arbetsgivaravgiften, utan för att försvaga facket. Idag så fortsätter 64 åringen med en säker anställning att vara med i facket och a-kassan. På samma sätt så fortsätter jag som student att vara med i facket och a-kassan. De flesta studenter byter inte till tjänstemanna a-kassan förrän de är färdiga. Under hela utbildningstiden så är vi med i HRF, Handels och Transport, t.ex. Nu, med höjd avgift (som en heltidsstuderande inte får del av, men om du jobbar extra så får du betala) och med förkortad överhoppningsbar tid, så börjar det inte bli värt det. Det är illa att studerandevillkoret försvinner, men att ta bort a-kassan för dem som förtjänat det genom arbete är verkligen bisarrt och ytterligare ett sätt att skrämma folk från att läsa vidare.

Jag känner flera vänstermänniskor, med ett fackligt medvetande, som funderar på att lämna. Till dem säger jag bara: Kontrollera med er a-kassa om regler och villkor så att ni verkligen vet att ni inte har nytta av medlemsskapet. Jag är i dag tacksam att jag behöll det.

"Jag tänker inte göra en Byggmark"

... är en sjysst krönika i gårdagens nummer av Västerbottens folkblad. Undertecknat av skidskytten Björn Ferry från Storuman.

Så här skriver han bland annat:

"Minus 15 grader, solen skiner. Jag har hunnit vara hemma i Storuman ett tag och vilat upp själen. Hemkomsten blev trevlig. Röda mattan och trumpeter på flyget...... Nästan alla jag träffar stannar upp och gratulerar. Dom är stolta och glada och tycker att skidskytte är så sjukt spännande! Det är kul med sånt stöd. Det är flera som varit oroliga att jag ska göra en Byggmark och packa tandborsten och dra till Monaco. Men dom kan vara lugna, jag stannar. Det är klart att det är roligare att betala 0 procent i skatt istället för drygt 50, men om ingen betalade skatt så skulle jag inte haft något skidspår att åka på. För mig är det viktigare med kärleken, familj och kompisar...."

Känns skönt att läsa i dagens ego-värld. Särskilt när flera andra elitåkare från hans kommun; Anja Persson, Jens Byggmark och Ingemar Stenmark, har tagit sitt pick och pack och flyttat utomlands till skatteparadis. Nu är ju samtliga dessa från Tärnaby medan Björn Ferry och Heidi Andersson tillhör Storumandelen av kommunen, även om det nog inte är där skon klämmer.

Jag har en längre tid stört mig på dessa idrottare och på den hysteri de framtvingar hos oss idrottsintresserade. De gör enorma idrottsprestationer, men hur länge kan man bo i Monaco och tävla för Sverige? Någonstans så tycker ju jag att där man bor och verkar, där ska man vara medborgare. Det blir ju extra anstötligt när vi pratar om vinteridrotter som inte direkt går att utföra i Monaco. Nu ska ju dessutom det tas fram ett "idrottskonto" som gör det möjligt för idrottsmän att fondera sina intäkter för att kunna sprida ut sina inkomster, och med det skatten, under en längre period. De sanslösa inkomster de kan ha under ett fåtal år sprids ut över längre tid, med en något lägre skatt som resultat. Bra! Nu är det läge att stämma i bäcken. Nu kan vi sätta hårt emot hårt. Den som inte bor och betalar skatt i Sverige ska också inte vara medborgare* eller företräda Sverige i internationella tävlingar.

Sedan- en närliggande sak. Ge mig gärna lite respons på följande tanke: Är det inte så att det finns en klassskillnad mellan längdåkare och utförsåkare? Längdåkarna är oftast lite goa dalmasar eller norrlänningar med namn som Fredriksson och Jonsson. Tittar man på utförsåkarnas namn, dialekter och vad de säger så låter det som om man är på något östermalmsparty i Åre. Kostnaderna i de olika sporterna är ju också en jävla skillnad. Resorna är längre och fler. Det finns ju en i det kvinnliga utförsåkarlaget som under ett helt år tävlade i världscupen på egen bekostnad, innan hon kvalade in. Vem fan har råd med det?

Så- ett lite gott jantelags inspirerat inlägg!

* Undantag: Idrottare som är proffs i ett lag utomlands, SIDA-arbetare och andra som har rimliga skäl att befinna sig utomlands. Det gäller INTE finansvalpar i London eller skatteflyktingar.

Modernt facket!

Jag börjar gilla facket mer och mer. Även om media gärna vantolkar och sablar ner allt de gör så har HRF det senaste året börjat spotta upp sig mer och mer. Tar konflikter och ber inte om ursäkt för att vi finns.

En annan bra sak är deras återkommande enkäter som de skickar ut till ett antal medlemmar. Jag har turen att vara en av dessa. Svarade på en sådan i dag. Bland annat var det frågor om vad som är viktigt inför årets avtalsrörelse. Bra! Fortsätt så, vi är ett förbund med extremt få klubbar. Många vet inte ens vilka arbetskompisar som är med i facket. Allt som kan öka känslan av samhörighet inom facket är bra och viktigt.

Som alltid: gå in på www.hrf.net. Alltid läsvärt.

Rennäring, del 1

Hej!

Så kommer då mitt första utlovade inlägg i diskussionen om rennäring, ILO och norrlands framtid i största allmänhet. Stora ord, men också stor fråga. Väljer att fokusera på den för att så många kan så lite och att det är en ödesfråga som kan få en avgörande betydelse nästa val. Tyvärr väljer många vänstermänniskor att lyssna på den högljudda grupp samenationalister som hörs i den allmänna debatten.

Börjar med en sammanfattning och återkommer senare med fördjupat resonemang kring olika frågor. För något år sedan presenterades en statlig utredning som går ut på att staten ska låta renägarna och markägarna själva bestämma över vår natur och vårt friluftsliv. Länsstyrelsens byråkrater skall bytas ut mot särintressen. Givetvis borde det omvända vara rätt väg att gå för en socialist.

Att gradvis minska markägarnas inflytande över jakt och fiske. Inrätta en fond dit medborgare får betala avgift för att jaga eller fiska och låt markägarna söka medel därifrån för fiske- eller jaktvård. Fördela tillstånd och tilldelning efter rimliga kriterier och avgifter på ett rättvist sätt, lika för alla medborgare.

Alla medborgare i Sverige oavsett etnisk bakgrund har rätt att rösta i såväl landstings- som riksdagsval. Det ger länsstyrelsen ett mandat att verka för det gemensamma bästa. Jag menar att man måste ifrågasätta den kulturkonserverande synen på rennäringen i grunden.

Visst är rennäringen en större del av den samiska kulturen än vad bondekulturen är av majoritetssamhället. Hur var det för 100 år sedan? Var inte "den svenska kulturen" (om jag får skriva så utan att någon missförstår) inte en utpräglad jordbrukskultur? Idag är vi ganska få som hässjat hö och åkt hölass...

Kulturer måste utvecklas i takt med produktionsmedlens utveckling eller bli museala. När det då gäller rennäringen så är den långt ifrån optimal. Den är resurskrävande och den är arealkrävande. Den har växt, men inte kvalitativt förändrats utifrån de krav kapitalismen ställer på en agral näring. En nomadiserande näring är mer hemma i ett feodalt samhälle än i ett kapitalistiskt samhälle.

Vänsterpartiet har ännu (precis som SAP) inte vågat ha en demokratisk behandling av frågan. Enskilda ledande vänsterpartister i främst Länsstyrelsernas styrelser och i riksdagens jordbruksutskott bildar i mångt och mycket helt självständiga åsikter. Dessa är i allmänhet mer pro-rennäringen än vad jag bedömer medlemmar i norrlands inland är. Frågan brukar komma upp på varje partikongress och svaras med något intetsägande...

Frågan har en sju jävla sprängkraft. Det handlar dels om folks fritid; skoter, fiske, jakt. Det handlar också om möjligheten till folks utkomst i en hel landsända.

Rennäringen har vid upprepade tillfällen blockerat utbyggnad av gruvor, skidanläggningar och skogsbruk, med den lagstiftning som finns idag. Detta blir känsligt i en del av landet där vi inte är överrösta av arbetstillfällen... Det är också därför olyckligt att debatten blir så sned och kommer att handla om ”samer” och ”svenskar/jägare” när det allt som oftast handlar om ”renägare” mot ”andra”.

Jag erkänner att det finns obehagliga inslag av rasism mot svenskar av samisk etnicitet, men det är inte alls så utbrett som man kan få intrycket av. Huvudkonflikten är mycket materiell. Det är inte många som är emot TV-sändningar på samiska, stöd till folkhögskolan i Jokkmokk eller stöd till de samiska språken. I det senaste sametingsvalet var det uppenbart att det inte finns en ”samisk uppfattning” om rennäringens ställning. Inför valet så gick Renägarförbundets partipolitiska gren och aktivt försökte ogiltigförklara folk som registrerat sig för att få rösta. De ifrågasatte att dessa var samer. Ett mysigt agerande som, förutom att det visar hur hårda de "interna" konflikterna mellan olika samer är, närmast kan jämföras med hur republikanerna i USA betedde sig när det gällde svartas rösträtt i sydstaterna.

Trots detta agerande blev det parti som är mest kritiska till rennäringens krav gentemot markägarna, Jakt- och fiskesamerna, största parti. Nu är samisk politik tämligen tokig och inte helt lätt att sätta fingret på. Det som går att säga är att en viktig fråga är kampen mot det som finns kvar av lapp-ska-va-lapp politiken. Det vill säga regleringen av rennäringen och frågan om öppna samebyar.

Det är inte bara som en del tror att bara samer får äga renar, utan också det att de nu befintliga renägarna styr vilka som i praktiken får ägna sig åt renskötsel! Inte ens en same får börja med renskötsel, om du inte är släkt med och står på god fot med samebyn. Skråväsende av värsta sort alltså. Delvis beror ju detta på att mängden renar inte får öka av miljö- och markbristskäl, men det hela är självklart en maktfråga. Renägarförbundet/Guovssonásti är i princip emot alla förändringar och måste beskrivas som ett högerparti. Sedan finns en del andra partier som mer fokuserar på samisk enhet; som Min Geaidnu (känns lite som Mps sameparti) och partiet Samerna. Jakt- och fiskesamerna spelar i en egen liga. De fokuserar starkt på markägarnas rättigheter och kan på så sätt kännas märkliga att benämna som "vänster". Deras resonemang kring rennäringens ställning i förhållande till övriga näringar är dock intressant.

Avslutningsvis så tror jag vänsterpartiets samepolitik, så som den utförs, är rent kontraproduktiv. För att på allvar gynna den samiska kulturen i vid mening, kan inte fokus ligga så tungt vid renägarnas behov som det gör idag. Ett levande norrland är grundläggande för att samiska ungdomar skall känna framtidstro och kunna stanna kvar. Den samiska kulturen, som är och har varit så intimt sammankopplad med den norrländska naturen, utvecklas och moderniseras givetvis bättre i en stuga utanför Jokkmokk, än i en etta i Farsta!

Det är dags att sätta frågan om rennäringens ställning i ett större sammanhang. Det är trots allt bara 2000 personer som är aktiva renägare. Trots detta syns och hörs dessa orimligt mycket i debatten. Som socialist är det för mig en omöjlighet att stödja ett system som ger två grannar olika rättigheter och som sätter en agral näring framför andra.För alla människors lika rättigheter!

Idiotförslag om ölskatten

Först: Beklagar att jag varit borta ett tag, varit förskyld och less.

Till saken: Vår kära högerregering funderar på att sänka skatten på vin och öl, medan de vill höja den på sprit. Varför? Jag har en längre tid stört mig på åsikten att vin och öl på något sätt skulle vara annorlunda än sprit, typ vuxen måltidsdryck eller något. Allt handlar bara om kvantitet. Det finns inget som i verkligheten skiljer sprit från vin. Personligen får jag mina "bästa" (i betydelsen stabil och kontrollerbar) av sprit, medan jag har svårt att bedömma mängden när jag dricker vin. Just det där mellantinget mellan öl och sprit gör att jag håller fel tempo...

Strunt i det. Fakta är följande: Öl är inte dyrt! Något är fel när en starköl är inte dyrare än en folköl. För en hundring (9-10 öl) blir de flesta ganska fulla på öl. För en hundring får du inte ens en kvarting sprit (undantar Brännvin special som knappt är drickbar), sedan kommer blandvattnet till det. Dessutom skulle jag nog vilja ha åtminstone 50 cl för att nå liknande fylla som för 10 öl. Om du snålar extremt mycket så kan man alltså komma strax under 200 kronor totalt för en fylla. Det vill säga det dubbla mot en ölfylla.

Om man nu då inte jämför spåret "billigast fylla snabbast" mellan de två olika, utan tänker sig en trevlig kväll med lite trevlig dricka och filosofiska samtal över några drinkar/öl, så blir fortfarande resultatet en orättvis skillnad mellan de olika. Då tänker vi oss att alternativ "öl" är fem högkvalité öl att 18 kronor, säg 20 för mattens skull. Det blir 100 kronor. Drinkspåret ger oss två, eller varför inte tre stycken? Två drinkar tar ju slut ganska fort. Ska det vara mysdrickande så pratar vi väl inte vodka-russian grogg? Utan en riktig drink, två spritsorter och minst två övriga ingredienser. Utan att räkna på det så blir det mer än ölen.

Okej, så här långt har argumentationen varit ruskigt opolitisk. Nu kommer det politiska. De säger att sänkningen ska vara för att motarbeta smuggling och utlandsköp. Vad är lättast att köpa sin årskvot utomlands av? Öl där inte en årskvot får plats i en bil, eller sprit där du utan problem får plats med fyra personers kvoter i en full bil? Jag tycker argumentationen haltar!

Ge fan i min sprit! Sluta diskriminera oss som gillar sprit.

Israel vill bli del av EES!

På den extremt opålitliga och högervridna sionistiska nyhets- och debattsiten "Ynet" står det att Israel nu ska göra en framstöt för att få samma status inom EU som Norge och Schweiz. Har någon sett liknande information från någon mer rimlig källa så hör av er!