Politisk kompass, på EU-nivå

Hittade faktiskt en ganska kul sida: http://www.euprofiler.eu. Där du först svarar på massa frågor och får reda på vilket svenskt parti du sympatiserar med. Det var ju inte så svårt. Sedan så kan du enkelt genom att flytta markören få reda på var du står i fransk, finsk eller varför inte Grekisk politik?

Det finns några felkällor i frågorna:

1) Finns frågor rörande invandring, dock inget kopplat till flyktingmottagande. Det ger lite märkliga effekter. Höga svar här ger en negativ poäng i kolumnen "europeisk integration" medan flyktingmottagandet så att säga är en annan fråga...
2) Ingen åtskillnad mellan ekologi och övrig ekonomisk politik. Enligt testet är (v) och (mp) i stort sett lika långt åt vänster. Det stämmer egentligen bara när det gäller miljöpolitik. Mp är ju inte allt för pålitliga när vi kommer till fackliga frågor eller skolpolitik.
3) Sedan finns det fel som man inte ska lasta testet för, men som man bör ha i huvudet. Kultur och historiens betydelse. Det gäller frågor som droger (som i testet räknas till brott och straff och inte till vård) men också eu-positivism. Länder med kort demokratisk historia tenderar att ha en mer eu-positiv vänster.

Men på det hela taget så är det en seriös och omfattande undersökning.

Några (sjuka) exempel på vilka partier som står mig närmast:

Irland: Socialistiska partiet (aldrig hört talas om) och Sien Fein
Storbritannien: Brittish Nationalist Party (BNP). Fascister! Usch!
Portugal: Portugisiska kommunistpartiet samt något annat vänsterparti som heter CDU.
Luxemburg: Kommunistpartiet
Grekland: Kommunistpartiet (KKE)
Tyskland: Tyska folkunionen (DVU). Fascister! Usch! Närmare än vad BNP var...
Frankrike: Oberoende arbetarpartiet (POI).
Finland: Finska kommunistpartiet (Vänsterförbundet var lååångt bort)
Danmark: Folkebevägelsen modt EU.
Turkiet: Kommunistpartiet (TKP) och något parti som heter Saadet Partisi.

Andra länder, som Cypern, Spanien, Nederländerna, Belgien och de flesta i östeuropa, där var jag inte ens nära något parti...

Om man räknar med ovanstående reservationer (som förklarar DVU och BNP) så måste jag säga att det finns en logik i listan ovan.

Barnomsorg åt alla!

Rossana Dinamarca, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, skriver bra i sin blogg i dag om ett gemensamt lagförslag från S, V och Mp om att kräva att kommunerna ordnar barnomsorg även utanför kontorstid åt föräldrar som behöver det.

Det är på tiden. Som arbetande inom servicenäringen så har jag alltför ofta träffat kollegor som får slita för att lyckas kombinera jobb och föräldraskap. Nu har högern sin chans- de pratar ofta om att föräldrarna själva ska få större frihet när det gäller barnomsorgen. Nu har de chansen. Det är också en kvalitetsfråga för hela branchen, varför SHR och de andra arbetsköparorganisationerna också borde vara ute på banan, inte bara fackföreningarna. Enormt mycket kompetens går förlorad i en kvinnodominerad branch där arbetarna efter några år inser att det inte går att kombinera sina jobb med föräldraskapet. Genomströmningen är för stor i restaurangbranschen och allt som kan bromsa det borde vara viktigt för arbetsgivarna. Som kollega så vore det också skönt att ha kvar äldre, kompetenta arbetskamrater, för att inte tala om den ökade flexibilitet när det gäller arbetstider det skulle medföra. I dag kan en kollega med barn sällan gå in extra när det krisar, t.ex. Inte för att jag tycker att föräldrar ska jobba övertid, men ibland sitter man i skiten och de kan ju få ledigt någon annan gång.

det enda jag oroar mig för att det kommer bli ett helt tandlöst förslag. Kommunerna kommer säga att de inte har råd och kommer göra det så byråkratiskt att ingen skiftarbetare i praktiken kommer att ha nytta av det...

Fy fan för regeringen

Lagen om anställningsskydd (LAS) ska ändras så att det ska bli lättare för arbetsgivaren att bara ge tillfällig anställning under så länge som 24 månader. Hotell- och restaurangfacket, vars medlemmar är de som är hårdast drabbade av arbetsgivare som bara ger tillfälliga anställningar, är mycket kritiskt. Det ska bli svårare att få fast jobb för tiotusentals hotellstäderskor, restaurangbiträden, servitriser och andra.

Förslaget är givetvis ytterligare ett steg i regeringens strävan efter att försvaga facket. Det finns inte någon rimlig anledning till att ett företag ska behöva mer än sex månader på sig att bedömma en nyanställning. En chef som inte vet vad en kille går för efter sex månader ska inte vara chef, punkt.

Argumentet att företaget måste kunna vara flexibelt är ju bara dynga. Den sist anställde, den de vill kunna säga upp efter att personen jobbat ett och ett halvt år, går att säga upp om ekonomin tryter. Ni vet, sist in- först ut. Med EN MÅNADS uppsägningstid. Sluta snacka skit och säg som det är - svenskt näringsliv och regeringen vill ha tystare arbetsplatser.