Då var det dags igen för den patetiska, sossehatande offentligheten att moralisera igen. I bland annat DN så upprörs diverse förståsigpåare över att Göran Persson skaffar sig ett arbete - huvva då! Det hade givetvis varit mycket bättre om han hade fått ett broilerjobb i stil med landshövding eller ambassadör? Nu får han ett jobb på sin "kompetens", var det inte det borgarna ville?
Jag blir så trött på inställningen att bara för att man är vänster (i bred bemärkelse) så ska man vilja klä sig i säck och aska och vara mot att tjäna pengar. Tvärtom mina vänner. Som arbetarklass så inser man pengars värde och inser också att det finns ett bättre liv - ett liv som vi vill ha. Endast en medelklassbracka kan tycka att det är fel att tjäna pengar.
Senast ut är en av de mest obehagliga högertomtarna, Göran Skytte, som i DN raljerar över dubbelmoralen inom det socialistiska lägret. Ska han säga, är väl en bra kommentar. GS vore ett intressant objekt för en psykologisk studie, ur perspektivet: Vad händer när man är tokradikal i sin ungdom och sedan skäms över det resten av sitt liv. Jo- man försöker "bevisa" att all radikalism är lika galen som den man själv anslöt sig till.
En avdankad politiker må förtjäna sitt levebröd hur han vill. Den dag han inte skattar för det så kan jag hänga på hatkampanjen.
Grattis till jobbet herr statsminister (emeritius)!
Läs även hos Ali Esbati.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fast så enkelt är det faktiskt inte. Det finns en berättigad upprördhet från vänster.
Läs bland annat Enn Kokk:
ag hade tänkt kommentera Göran Perssons uppdrag för lobbybolaget JKL, men allt väsentligt i ämnet har redan sagts av Olle Svenning i Aftonbladets ledare den 9 maj.
Jag håller med om att Göran Persson har “devalverat sitt politiska anseende till småmynt”. Här kommer mera:
“Persson imiterar Gerhard Schröder, Carl Bildt och Björn Rosengren och gör därmed en grimas åt Tage Erlander och Ingvar Carlsson, inriktade på folkbildning och internationellt arbete sedan de lämnat partiledarskapet.
Gränserna mellan det politiskt-demokratiska arbetet och lobbyismen är knivskarpt tydliga. Medan den förra världen arbetar med öppenhet och folkligt deltagande, styrs den andra av beställarens kapital och makt. Drivkraften är vinstintressen, inte samhällsnytta. Insynen är oftast noll. JKL nämner inte klienternas namn. Bolagets högerkurs läggs fast av koncernchefen: `Det är av Bush och den amerikanska högern man ska lära.´
Maktens män är en attraktiv marknadsvara för lobbyisterna. De köper deras kontakter, inflytande, telefonböcker, manipulativa förmåga och drar fördel av vänskapskorruption.”
Avslutningen i ledaren är magnifik, genom att den vänder ett Persson-uttalande om efterträdaren mot honom själv:
“Den periodvis framgångsrike Göran Persson tycks, med en gest som tagen ur en absurd fars, vilja visa att det är kommunikation - inte tänkande - som är hans starka sida.”
Vart tog övertygelsen vägen? Fanns den?
Och var i helvete finns moralen?
Jag vägrar emellertid bli upprörd över att någon efter att han dragit sig tillbaka från politiken tar chansen att tjäna lite mer pengar.
Moralism har inte i politiken att göra.
Skicka en kommentar